Den politiska debatten har under den senaste tiden mer och mer kommit att handla om känslor, avståndstaganden och signalering.

Ett tydligt exempel på detta är debatten som uppkommit i samband med presidentens framställan om barns rättigheter vid indragning i väpnade konflikter.

Där står en sida som snudd på hysteriskt utbrister: Det handlar om barn! Och en annan sida som kontrar med att ”det handlar om IS-krigare”. Båda dessa uttalanden kan absolut stämma i sak, men jag skulle vilja påstå att båda sidor i detta fall styrs av känsloargument snarare än faktabaserade argument, och detta är farligt. Man måste alltid tänka rationellt.

Det finns en skrivning från presidenten som jag anser är olyckligt formulerad och den lyder som följer: ”För Ålands del kan det handla om situationer där personer återvänder från väpnade konflikter utanför Finland och som kan placeras på Åland och är i behov av tillbörligt bistånd för deras psykiska och fysiska rehabilitering och återanpassning till samhället”.

Med anledning av detta så höll jag ett anförande om det i plenum, och anser att det får räcka för min del där. Det finns nämligen ingen som helst anledning att dra detta längre, och det förstår man om man sätter sig in i lagstiftningen gällande hur invandrare, kvotflyktingar eller finländare kan bosätta sig, eller ”placeras” om man så vill, på Åland.

Jag har full förståelse för att denna skrivelse har oroat många ålänningar, särskilt med tanke på det faktum att flera länder i vår närhet drabbats otroligt hårt av att det grova och oprovocerade våldet ökat markant där mångkulturen fått fotfäste. Denna oro är absolut välmotiverad då det räcker med ett fåtal politiska beslut utan konsekvensanalys för att skapa samma situation här.

När man dessutom får ”hjälp” att tolka yttrandet av en lagtingsledamot som insinuerar att detta skulle öppna dörrar för IS-krigare som ska placeras på Åland, och att det skulle vara något skumt med att detta hamnade på bordet strax före jul, så får man ännu större förståelse för att folk känner oro.

Man utgår ju givetvis från att en lagtingsman har kollat upp lagstiftningen och skrivelsens betydelse innan han orsakar sina medmänniskor en onödig sömnlöshet.

Som det ser ut idag, så finns det ingenting som hindrar människor att flytta från riket till Åland. Det finns heller ingen möjlighet för riket att placera kvotflyktingar på Åland, då detta är en kommunal behörighet. De kommuner som tar emot flyktingar idag har själva beslutat om det, inte vare sig riket eller landskapsregeringen kan fatta sådana beslut.

Till den som oroar sig för att denna skrivelse har betydelse i framtiden om någon lagstiftning skulle ändras, kan jag meddela att om en sådan ändring skulle ske, så har detta dokument i så fall ändå ingen betydelse.

Detta handlar om en ratificering av en del av FN:s barnkonvention.

Visst kan man anse att vi kan skicka tillbaka detta till presidenten för att man anser att han formulerat sig felaktigt. Jag är inte en av dem.

Jag tar gärna till krafttag när det behövs, men jag tänker inte uppmana landskapsregeringen att bränna åländskt politiskt kapital helt i onödan.

Kunskap är makt, därför är det viktigt att läsa på innan man tar för stora ord i sin mun.

När man ropat att vargen kommer för ofta, så kommer ingen att lyssna den dagen som vargen faktiskt är på inkommande.

Tack för ordet,

STELLAN EGELAND,
OBUNDEN SAMLING

Mer läsning

Landskapet ersätter för flyktingkostnader

Mellanöstern var tema för välbesökt kvällsseminarium

Akutläkare föreläste på Åland om situationen i Gaza