SÖK
MENY
Ett oroväckande ryggdunkande
Hållbart initiativ vill ha bra kommunikationer till och från Åland också i framtiden. Därför är det oroväckande med det okritiska och glada ”ryggdunkandet” som uppstått efter att regeringen Orpo – ivrigt understödd av regeringen Thörnroos – gått in för ett ö-undantag för några av våra åländska rederier. Det verkar inte finnas någon som helst tanke om vad som händer om några år när undantaget löper ut.
Vare sig regeringen Orpo eller regeringen Thörnroos har sagt något om hur sjöfarten ska ställa om till fossilfritt. Man säger A: att trafiken mellan Finland och Åland ska slippa betala för sina utsläpp några år framöver. Men man säger inte något om B: vad som händer sedan.
Tanken med att sätta pris på utsläpp är ju att branschen ska få fart under galoscherna och ta fram alternativ. Näringslivet vet bäst hur de ska ställa om sin verksamhet.
Ett konkret exempel på det är när EU förbjöd vissa engångsprylar av plast. Det innebar inte att de som tillverkade plastskedar satte sig ner och tyckte synd om sig själva. De började i stället tillverka engångsskedar av något annat material.
Så ska det också fungera när det gäller sjöfarten. Det är sjöfartsnäringen som ska vara blåslampan i arbetet med att hitta nya fossilfria bränslealternativ. Men om politiker inför undantag och kryphål svalnar den blåslampan vilket leder till att omställningen försenas och fördyras.
Det krävs både piska och morot. Piskan finns i form av lagstiftning med tydliga och långsiktiga ramar för verksamheterna. Den främsta moroten är naturligtvis att man framtidssäkrar sin verksamhet så att företaget finns kvar på spelplanen om ett antal år.
Men det kan också finnas behov av andra morötter såsom pengar till forskning och utveckling. I exemplet om ö-undantag kan man verkligen undra var Orpo-regeringen gömt morötterna.
För det kan väl inte vara så banalt att moroten i sammanhanget är att få fortsätta som vanligt och stoppa strutshuvudet i sanden?
När regeringarna Orpo och Thörnroos nu vill att Finland ska begära undantag för att vissa rederier ska slippa betala för sina utsläpp uppstår två väldigt tydliga frågor: 1. Vad händer efter att undantaget löpt ut? 2. Är det rättvist?
1. Vad händer sedan? Transportsektorn måste hålla sig inom planetens gränser. Frågan är vad som görs under tiden undantaget är i kraft för att framtidssäkra våra transporter, och vad som händer sedan.
Finland som är så beroende av sjötransporter borde ha ett självklart intresse av att vara med och leda den tekniska utvecklingen av sjöfarten. I samma ögonblick som man går in för undantag måste man också kunna berätta vilka åtgärder man ska vidta för att öka takten på sjöfartens omställning. Till exempel att man är beredd på att satsa mer pengar på forskning och utveckling.
Den diskussionen borde också ligga i regeringen Thörnroos intresse med tanke på att havsbaserad vindkraft på åländska vatten i framtiden kan tillverka förnybara fartygsbränslen. Tänk tanken att Åland, mitt i Östersjön, kunde bli den naturliga platsen för att bunkra förnybart bränsle för fartyg som trafikerar i närområdet.
2. Är det rättvist? Finland har åtagit sig att minska utsläppen av klimatgaser. Det finns tydliga och lagstadgade mål för det. Om man släpper tömmarna för en sektor och låter den fortsätta släppa ut, så måste man dra åt tömmarna för en annan sektor om man ska nå målen.
Vilka andra sektorer ska få ytterligare krav på sig för att kompensera det som rederierna tillåts släppa ut? Är det jordbrukarna? Landets övriga industri? De privata hushållen?
Dynamiken mellan politik och näringsliv är att politiken sätter tydliga ramar och regler. Är det något näringslivet ogillar så är det oförutsägbarhet och otydlighet.
Hållbart initiativ står för en näringslivspolitik som tar de utmaningar vi står inför på allvar. Vi för hela tiden dialog med företrädare för näringslivet – både på Åland och i omvärlden. Det är helt klart att det finns en vilja att satsa på framtiden.
Det finns dock också en irritation över en politik som inte styr tillräckligt tydligt med de verktyg som finns till förfogande. Vi vill sporra företagen inför det oundvikliga: att verksamheten måste rymmas inom planetens gränser. Vi är beredda att använda piskan där den behövs och morötterna där de behövs.
ALFONS RÖBLOM
ERICA SCOTT
TALESPERSONER HÅLLBART INITIATIV
