SÖK
MENY
Ett utdöende släkte
Tidigare i år kunde man i Nyan läsa del 2 i artikelserien där skattegränsens olika aspekter behandlas, detta följdes upp med två ledarsidor. Reaktionerna från särskilt ett rederi är häpnadsväckande men ändå inte förvånande. Att representanter för några rederier uttalar sig i en klagosång kunde man ju nog förutse.
Som representanter för rederier som fastnat i affärsmodeller från 80–90-talet målar de upp domedagsscenarion. Om de inte får fortsätta att köpa in varor och livsmedel billigt och sedan sälja dem dyrt till sina kunder, kunder som fraktas likt boskap i en oändlig fossilbrännardans utan vare sig mening eller mål, utan att varorna som säljs beskattas, så går rederinäringen och hela Åland under. Jaha. Kanske det är dags för samtiden att hälsa på i styrelserummen.
Om den på Sup-o-Röjar-Line-kryssningar baserade modellen skulle gå ur tiden så tror jag faktiskt att det är färre än de tror som sörjer.
De och deras styrelser kunde börja göra någonting vettigt av alla miljoner de kasserar in i statsstöd i stället för att dela ut dem till aktieägarna, investera istället i nytt ändamålsenligt tonnage.
Framtiden tillhör det rederi som bäst fokuserar på resenärer som vill betala för att förflytta sig från punkt A till punkt B på ett människovärdigt sätt och som samtidigt mest effektivt fraktar gods. Detta kräver nytt tonnage av rätt sort.
Inom en snar framtid kommer de rederier som inte kan anpassa sin affärsmodell efter detta att vara utkonkurrerade, utdöda och petrifierade liksom de fossil som symboliserar bränslet de sotat ner skärgården med och spytt ut CO2 med i årtionden. Kanske vissa rederier börjat ana detta och försöker bromsa det oundvikliga genom att göra allt för att hindra moderniseringen av Långnäs terminal.
Medan rederierna måste smälta samtidens förväntningar och försöka komma till insikt om framtiden måste landskapsregeringen jobba för att skapa förutsättningar så att Visit Åland och alla företagare inom turismbranchen kan visa framfötterna och visa att Åland faktiskt är ett intressant och attraktivt resmål på riktigt, även utan unkna alkoholångande transportsträckor.
Här kunde rederierna också underlätta marknadsföringen av Åland genom att förbättra sin egen image, särskilt bland den inhemska befolkningen, genom att försöka undvika att figurera i rubriker som berör krav på ökade statsstöd i tid och otid, vägran att ersätta det de kört sönder i Helsingfors hamn, byggandet av fartyg i Kina under en pågående inhemsk kris, återkommande våldtäkter ombord …
Deras försök att tukta den fria pressen genom att strypa annonsintäkterna är en logisk fortsättning på deras tidigare agerande. Det röda rederiet är tydligen på riktigt rädda för vad en granskning av deras verksamhet kan leda till.
Skulle vara intressant att veta hur många besökare Åland tappat på grund av vad som sker i fartygstrafikens grumliga kölvatten och på grund av direktörernas ofattbart klumpiga uttalanden.
Var förresten nyligen till Gotland och vilket nöje det var att färdas i 28 knop i moderna färjor utan kaos, stoj, stök, stank och oljud. Bara förväntansfulla människor som faktisk var på väg någonstans. Det betalar man gärna extra för.
Stig Abrahamsson
