Jag har full respekt för Nya Ålands ledarskribent Susanna Skogbergs åsikt (Nya Åland 15 juli), men att jämföra grundlagsutskottets beslut med politiseringen av högsta domstolen i USA samt att godkännandet av lagen om temporära åtgärder för bekämpande av inresa är ”sannfinländsk politik” trots att också två tredjedelar av oppositionen röstade för lagens godkännande är enligt min mening att dra linjerna allt för raka. Det går att precis som i andra frågor se också den här frågan svartvitt, men det minskar inte polariseringen i samhället.

85 procent av riksdagens ledamöter röstade för förslaget. Det var ett exceptionellt lagförslag, men så är också tiderna vi lever i med en oberäknelig granne i öst som för två och ett halvt år sedan invaderade ett annat grannland och som nu bombar barnsjukhus i sitt fullständiga angrepp mot landet som bara fortsätter.

Republikens president Alexander Stubb, regeringen, Gränsbevakningsväsendet (en viktig myndighet också för Åland) och inrikesministeriets opolitiska tjänstemannaledning har alla sagt att det är helt nödvändigt att lagen godkänns så att Finland har verktyg att kunna ta till ifall situationen på östgränsen urartar så till sin grad att de normala verktygen inte räcker till. Det var ett viktigt argument för mig.

Denna undantagslag kan enbart användas om alla andra verktyg redan använts och fallerat. Den kan användas en månad åt gången och enbart på ett avgränsat område. Beslut om dess eventuella användning tas av regeringen efter diskussioner med presidenten. Allt detta gör tröskeln för lagens eventuella användning så hög som grundlagsutskottet krävt för att den ska kunna motiveras som undantagslag. Dessutom är lagen bara i kraft ett år och kräver inte att riksdagen upphäver den, utan den upphäver sig själv. Det ger nu ett år tid till att hitta nya lagstiftningslösningar som skulle minska spänningarna med bland annat EU-rätten. En gemensam EU-lösning skulle behövas, men tar tid. EU-kommissionens ordförande har dock gett stöd åt Finland, på samma sätt som EU-länder och Finlands grannländer.

Det var ett stort ansvar och beslut att rösta för lagen. Jag står för det beslutet och tar ansvar för det. Hade jag agerat på ett annat sätt hade jag kunnat vara avgörande för att hela lagen skulle ha fällts tvärt emot presidentens, regeringens, gränsbevakningen och de tre traditionella statsministerpartierna Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Centerns, gemensamma vilja något som också hade haft konsekvenser, inte bara för mig i riksdagen utan också för Åland.

Det här var ingen lätt fråga eftersom det fanns så många olika dimensioner, som delvis var i strid med varandra, och som gjorde frågan till allt annat än svartvitt för mig. Det är inte alltid lätt, men det här var rätt, vilket också en överväldigande majoritet av riksdagen också ansåg.

Det hade nämligen också varit ett stort ansvar att fälla lagen. Det ville inte oppositionen där över två tredjedelar, inklusive socialdemokraterna, röstade för den. Enligt mina uppgifter fanns det också i ett skede beredskap att någon eller några av de som nu röstade nej ändå hade röstat på ett annat sätt, ifall man hade äventyrat lagens möjligheter att gå igenom. Nu fanns ändå tillräckligt betryggande marginal då rösterna på förhand hade räknats noga. Det är viktigt att se frågans magnitud också från den sidan om den inte hade fällts. Det hade också fått konsekvenser för mycket annat.

I hela debatten om detta komplicerade lagförslag har det känts som att vissa människor med olika infallsvinklar talat förbi varandra och inte haft en genuin vilja att ens prata med varandra. I tidningar och på sociala medier har det, på båda sidor, funnits starka, svepande och svartmålande kommentarer av personer som aldrig ens försökt vara i direktkontakt med riksdagsledamöterna som behandlar förslaget. Det har inte av alla funnits en genuin vilja att ens försöka förstå hur andra resonerar, än mindre diskutera.

Jag hoppas personligen på ett öppnare och mer diskuterande och lösningsfokuserat debattklimat eftersom det behövs för att hantera de oerhört komplexa och svåra utmaningar vårt samhälle står inför på en rad områden, inte minst gällande utrikes- och säkerhetspolitik.

MATS LÖFSTRÖM

Ålands riksdagsledamot

Mer läsning

Ob är norra Ålands val

Ett litet parlaments dilemma

Nödställda förtjänar vår hjälp – inte skrämselpropaganda