SÖK
MENY
Extremismen allas utmaning
Anette Lehtinen tar i en insändare riktad till mig upp frågor kring klass, rasism, feminism och vilka politiska partier som företräder vilka grupper.
Det är intressant om än icke trevlig läsning. På en punkt har hon rätt. Vänstern, och också andra etablerade partier, har tappat stöd till de populistiska partierna på högerkanten, som utmålar sig som de verkliga arbetarpartierna och dessutom utser invandringen till orsaken till allt som gått fel.
Socialdemokratin har alltid varit en internationell solidaritetsrörelse. Arbetare i alla länder, förena er. Inte i vissa länder. För fackföreningarna har detta varit en viktig strategi, att jobba med sjyssta löner och arbetsvillkor, inte lönedumpning för de senast anlända.
Om vi ser till politiken i regeringsprogrammet innehåller det, vilket också flera sannfinländare konstaterat, kraftiga nedskärningar som drabbar vanliga människor hårdast. Det innehåller försämringar i anställningsskydd, lägre bidragsnivåer för bostäder och till och med utkomststöd. Klassisk högerpolitik alltså, som inte har något med vanliga arbetares rättigheter eller gammal socialdemokrati att göra.
Vad gäller frågor som rör kvinnors rättigheter visar Iltalehti i en granskning (https://www.iltalehti.fi/politiikka/a/5c867643-2bf9-413a-92d0-7af1e69b9a5c) att Sannfinländarna i samtliga frågor som rör kvinnors rättigheter, bland annat vad gäller aborträtt och samtycke röstat emot. I stället för att fortsätta arbetet med att stärka kvinnors rättigheter hävdar man att en utvecklad jämställdhet är ett hot mot pojkar och män. Enligt forskningen rör det sig om vad man betecknar som femonationalism, det vill säga sambandet mellan en nationalistisk ideologi och vissa feministiska idéer kopplade till främlingsfientliga motiv.
Slutligen då frågan om rasismen. Det står bortom alla tvivel att det inom det ledande skiktet i partiet finns en uttalad och inte alls väl dold rasism. I en granskning gjord av Yle (https://yle.fi/a/74-20042221) konstateras att de sannfinländska väljarnas hållning till rasism skiljer sig markant från andra partier i att man har betydligt större sympatier för rasistiska uttalande och betydligt mer överseende med dem. Man anser inte heller att det är särskilt viktigt att arbeta mot rasism.
Med det vill jag inte ha sagt att alla som röstar på något av de populistiska högerpartierna vare sig är rasister eller motståndare till jämställdhet. Däremot finns en större tolerans och acceptans och en kantring från kritik av invandringen och dess konsekvenser till att beskriva andra grupper av människor som själva problemet.
Min och Socialdemokraternas ideologiska grund är väldigt klar. Som jag skrev i min första insändare är en av de viktigaste politiska frågorna att se till att klyftorna i samhället inte växer och skapar en ännu bättre jordmån för extremism. Det står jag för.
NINA FELLMAN (S)
