SÖK
MENY
Fakta om GI
Med anledning av dagens energisituation har det uppstått frågetecken kring beslutet om att nedmontera dieselgeneratorn G1 som i drygt tre decennier funnits i Mariehamn.
G1 var en Wärtsilä 18V46 med beräknad effekt på 15,8 MW och en värmebonus på uppemot 8,5 MW. Den kördes i början ofta under vinterhalvåret för att täcka effekttopparna, men när Sverigekabeln förstärkes år 2000 (till 80 MW) blev G1:an reservkraftverk.
Efter att Finlandskabeln på 100 MW invigdes blev G1:an mindre betydelsefull. Dessutom finns redan två turbiner i Tingsbacka och en anläggning i Ringsböle för reservkraftsändamål. G1:an kördes en gång i månaden efter bygget av Finlandskabeln var klart fram till 2016 i ett avtal mellan Mariehamns Energi och Kraftnät Åland. Efter att Mariehamns Energi bedömt att kraftverket spelat ut sin roll skulle bolaget Enerexit göra sig av med kraftverket.
Uppdraget för den arbetsgrupp vi undertecknade deltog i 2020 var att komma fram till om landskapsregeringen behövde ta över G1:an eller inte. Som bedömningsunderlag fanns icke-offentliga underlag från samrådsdelegationen för beredskapsärenden (inklusive ett skyddsklassat utlåtande från Försörjningsberedskapscentralen), en värderingsrapport, utlåtanden från Kraftnät Åland och Mariehamns Energi samt ett antal hörande med intressenter.
En genomgång av kostnadsbilden som omfattade elförbrukning, lokalhyra, förbrukningsmaterial, personal, provkörningskostnader, utsläppsrätter, försäkring samt eventuella reparationsbehov gjorde gällande att den årliga kostnaden för att ha G1:an som reservkraft kunde uppgå till uppemot 520 000 € (enligt Mariehamns Energi).
Det går visserligen att hitta högst hypotetiska scenarier då G1:an skulle kunna ha kommit till användning, såsom datahackerns eller terroristattacker, men de vore så osannolika att det verkliga behovet måste sättas i stark relation till prislappen. Varken Kraftnät Åland, som ansvarar för den åländska reservkraften, eller Mariehamns Energi ansåg att ett bevarande var motiverat. Behovet minskade därtill av det att G1:an inte lämpade sig för master i ödrift, dvs om ledningsnätet till Mariehamn vore avklippt hade den inte fungerat som energiproducent.
Politiskt sett måste vi ta i beaktande att det åländska näringslivet länge krävt minskade elavgifter. Ett övertagande och en drift av G1:an skulle ha gått stick i stäv med den ambitionen såvida inte landskapsregeringen förband sig till att stå för hela kostnaderna själva under överskådlig tid. Att döma av den nuvarande politiska inställningen till kostnadsökningar under svåra ekonomiska tider var detta inte aktuellt för oss.
Till en arbetsgrupps uppgift hör att vara öppensinnade från första början. Men ju närmare slutresultatet arbetet kom, oberoende av om Hållbart Initiativs representant byttes ut, kristalliserade sig bedömningen att det inte var ekonomiskt försvarbart att kvarhålla G1 som reservkraft.
Vi förstår att energisituationen väcker känslor, men låt oss vara faktabaserade i våra bedömningar och uttalanden.
SIMON HOLMSTRÖM (HI)
ANNA HOLMSTRÖM (C)
FREDRICA STENROOS (MSÅ)
Arbetsgruppsmedlemmar för G1-frågan
