SÖK
MENY
Faktaunderlaget sviktar i debatt om vindkraftens plastföroreningar
I torsdagens Nyan hävdar Jan Grönstrand att ”Det lossnar mera plast än man tror”, men det är inget svar på min fråga. Min fråga är enkel: Jag frågar efter en verifierbar källa till de ”tiotals kilo” som Grönstrand påstår. Svårare än så är det inte. Den Norska Turbingruppens felräkning som Grönstrand hänvisar till har jag redan bemött i en insändare i september 2023, men kort: de har tagit ett värde för slitage på vingens framkant och extrapolerat detta till hela vingen, vilket ger ett värde som är 44 000 procent för högt. Detta har även påpekats av Universitetet i Strathclyde, vars resultat de feltolkat.
Att vingar slits och får skador och måste underhållas är ingen nyhet. En bild på en sliten vinge säger inget om mängden plaster. Däremot visar en publicerad studie från Kina att förekomsten av mikroplaster i vattnet kring en stor vindpark är lägre än genomsnittet. Vi människor släpper ut enorma mängder mikroplaster, så vindkraftens bidrag är försumbart.
Det är bra att Grönstrand rättar sig och medger att det är färgen som slits. Däremot saknar jag igen en verifierbar källa på att den innehåller PFAS. Enligt den Europeiska vindkraftsindustrins paraplyorganisation så används inte färg med PFAS i Europa. Om Grönstrand har en verifierbar källa på annat så tar jag tacksamt emot den.
Att vind och sol inte är planerbara är sant, men även kärnkraft är delvis oplanerbar. Forsmark 3 är exempelvis oplanerat ur drift till slutet av januari. Hade Svenska kraftnät haft framförhållning och byggt ut stamnätet hade man kunnat förse södra Sverige med billig vind och vattenenergi och sluppit bränna olja i Karlshamnsverket. Diskussioner om kärnkraft är förresten överflödiga då det aldrig kommer att byggas ett kärnkraftverk på Åland!
ANDERS GUSTAFSSON
