SÖK
MENY
Fel om PFAS på vindkraftsvingar
I torsdagens Nyan svarar Jan Grönstrand på min insändare. Jag hade tänkt det hela bero, men eftersom Grönstrand kommer med nya felaktigheter så ber jag att få påpeka följande: Seriösa forskare publicerar sina resultat i vetenskapliga tidskrifter och inte enbart i bloggar. Genom vetenskaplig Peer-review undviker man sådana pinsamma felräkningar som dokumentet som Grönstrand hänvisar till, Sohlberg et al 2021, innehåller. Studien, Mishnaevsky et al (nedan) förklarar på ett pedagogiskt sätt alla fel Sohlberg gjort i sina antaganden om slitage.
Om vi däremot tar Wong et al 2018 så är det en publicerad studie i en referentgranskad tidskrift som utges av Elsevier på uppdrag av IMO. Jag tror att Grönstrands frågor om den besvaras enklast om han läser studien. I Norge är det NVE och Miljödirektoratet som ansvarar för tillstånd och övervakning av vindkraftverk och de är de som sammanställt siffrorna för beräknat slitage jag hänvisat till tidigare. Att mäta mängden mikroplast i vatten är relativt enkelt, men desto svårare att bestämma källan så man utgår från slitaget på bladen och resultatet de fick var då cirka 200 gram per år.
Ser man till vetenskapliga studier i ämnet så har vi en nyligen publicerad studie (Mishnaevsky et al, 2024) som nämner 80..1000 gram per år. Det höga värdet är ett antagande för ett kraftverk som står helt utan underhåll.
En ännu opublicerad studie (Caboni et al 2024) nämner 240 gram per turbin och år. Dessa akademiska studier ger värden som är väldigt långt ifrån de siffror på tiotals kilo som Grönstrand hänvisat till.
Slutligen: Polyuretan behöver inte alls innehålla PFAS och enligt Wind-Europe används inte längre PFAS-haltiga ytbehandlingar för rotorblad i Europa. Grönstrands källa är för övrigt inte publicerad forskning utan en text från lobbyorganisationen ”Motvind” som hänvisar till en artikel i en kvällstidning ”Ekstrabladet” och en amerikansk lobbyorganisation som motsätter sig reglering av PFAS.
Min förhoppning är att vi under 2025 kunde diskutera olika kraftslags för och nackdelar utifrån fakta och utan att behöva skrämmas med Fukushima, Three Mile Island, Chernobyl, SF6, BPA och PFAS. Jag rekommenderar för övrigt alla intresserade att läsa artikeln ”Det blåsta hotet” i nummer 101 av tidskriften Filter.
ANDERS GUSTAFSSON
