SÖK
MENY
Folkhälsopolitik medrätt utgångspunkt
Liberalernas lagtingsgrupp har lämnat in en åtgärdsmotion om bland annat utvärdering av det hälsofrämjande arbetet. De hälsofrämjande politiska åtgärderna påverkar förutsättningarna för hälsa och det är de folkvalda som har möjlighet att skapa förutsättningar för ålänningarnas folkhälsa med hjälp av handlingsplaner eller policys för det. Ett folkhälsostrategiskt program är ett hjälpmedel för de aktörer som arbetar för att stärka folkhälsan, i det att insatser, åtgärder och beslut som tas, görs i rätt kontext, på rätt nivå och med rätt resurser.
Redan på 70-talet definierades de olika faktorer som påverkar folkhälsan (Lalonde 1974). Dessa omfattar alla de påverkbara faktorerna såsom till exempel personlig livsstil, sociala nätverk, utbildning, arbetsplats, tillgång på vatten och mat, hälsosystem, levnadsförhållanden och ekonomiska och kulturella förutsättningar. Ett folkhälsostrategiskt program måste utgå från dessa bedömningsfaktorer, men de måste även göras i rätt kontext, det vill säga hur ser behovet ut idag, vilka förutsättningar finns, och vad vill vi åstadkomma. Det är därför glädjande att landskapsregeringen avser ta fram ett sådant program, men vi menar att en måste känna till sin historia för att veta vart en ska gå. En utvärdering av det folkhälsopolitiska arbetet är av stor vikt när en gör detta, annars riskerar en återupprepa gamla felaktigheter, lägga insatser på fel område eller fel nivå och kanske missa att identifiera de områden där förstärkning behövs.
Vi behöver se över hur kontexten förändrats över tid, och hur de nuvarande folkhälsoinsatserna behöver förändras och utvecklas. Vi behöver även titta över nivån på insatserna och resurserna. Det finns mycket forskning som visar vilka insatser som ger bäst resultat på utfall som rör just folkhälsan. I en tid med hårt ansträngd ekonomi till följd av pandemin är det extra viktigt att använda de resurser vi har på ett hållbart sätt som maximerar nyttan. Vi behöver veta vilka insatser som har potential att fungera i vår kontext och vilket stöd som behövs för att insatserna ska fungera optimalt. Folkhälsoarbete kräver både engagemang och samarbete på många plan men har också stora möjligheter till positiv inverkan för både samhället och befolkningen.
En mycket stor del av folkhälsoarbetet ligger idag på tredje sektorn och finansieras med hjälp av Paf-medel. En utvärdering av folkhälsoarbetet ger ett facit, där vi ser hur målsättningarna uppnåtts, hur resurser fördelats, vad som fungerat och vad som behöver förstärkas. Det kan tyckas att summan av de utdelade Paf-medlen är stor och kunde minska, kanske speciellt i spartider, men vilket utfall den verksamheten har fått vet vi inte utan en utvärdering. Det finns en stor och bred kunskap och kompetens inom denna sektor som ska tas tillvara och erkännas, och en utvärdering ger ett svar på hur det arbetet har utfallit. Vi vet att enstaka punktinsatser inte är de mest effektiva och hållbara åtgärderna, och vi vet att det inte är ”bättre att göra nånting någonting än att inte göra nånting alls”. Det är viktigare än nånsin någonsin att vi använder våra gemensamma resurser på ett hållbart och effektivt sätt och att reflektera över vad man gjort och hur det utfallit borde vara en självklarhet i det arbetet.
CITA NYLUND
FREDRIKA KVIST-SNELLMAN
PERNILLA SÖDERLUND
KERSTIN KRONQVIST
KATRIN SJÖGREN
SIMON PÅVALS
INGRID ZETTERMAN
SISA LÅNGQVIST
ROGER JOHANSSON
