SÖK
MENY
Förändring börjar i marginalerna
Jag har som verksamhetsledare för Funktionsrätt Åland deltagit på flera konferenser, paneldiskussioner och seminarier om arbete och sysselsättning för personer med funktionsnedsättning. Ämnet har diskuterats i flera år utan större framgång. Statistiken är tydlig – arbetslösheten inom denna grupp är anmärkningsvärt hög. Bakom siffrorna finns människor med en innerlig längtan: att få arbeta, bidra och känna sig betydelsefulla. Arbete kan hämta med sig mycket av detta, men det kan också få motsatta effekter och bli en destruktiv del i livet. För att få en inkluderande och hälsofrämjande arbetsmarknad behöver vi tänka om och möjliggöra nya sätt att vara medborgare på.
Vår nuvarande arbetsmarknad är paradoxalt nog både öppen och inkluderande samtidigt som den är rigid och bristfällig. I det stora hela misslyckas samhället med att se och ta tillvara på människors olika förmågor och potential. Istället för flexibilitet och förståelse möter vi ofta ett system som sorterar in människor i fack, där de som inte passar in riskerar att hamna utanför.
Arbete har blivit vår tids mest centrala samhällsinstitution. Vi mäter låg arbetslöshet och hög sysselsättning som en framgångsfaktor för ett samhälle och en individ. Vi värderar och bedömer människor efter deras yrkesroll. Arbetslöshet har därför blivit synonymt med personligt misslyckande – ett skambelagt tillstånd som får människor att känna sig osynliga och odugliga. Jag har till exempel mött människor som undviker sociala situationer av rädsla för frågan: ”Vad arbetar du med?”
Vårt arbetssamhälle har trots sin högt värderade samhällsposition allvarliga brister. Trots historiskt höga produktivitetsnivåer ökar arbetsrelaterad psykisk ohälsa och utmattning. Arbetet som skulle ge oss välmående har för många blivit en börda och en orsak till ohälsa. Statistiken talar sitt tydliga språk: De flesta hjärtinfarkter inträffar just på måndagsmorgonen – en dyster illustration av vårt arbetslivs tillstånd. Dessutom löper var fjärde finländare enligt studier risken att bränna ut sig.
Teknologins frammarsch – med artificiell intelligens och automation – utmanar hela vår nuvarande samhällsmodell. Produktionen ökar, men meningen med arbete minskar. Det är dags att våga ställa de kritiska frågorna: Hur vill vi egentligen leva? Vad är verkligen viktigt för oss? Den nya teknologin kan ge oss nya möjligheter att tänka om och skapa en samhällsekonomi som grundar sig på hälsa och välmående.
Jag anser att det är dags att omprioritera värderingarna i samhället. Istället för ett samhälle fixerat vid produktivitet och prestation, låt oss bygga en gemenskap präglad av medmänsklighet, meningsfullhet, samhörighet och andra mjuka värden. En modell där varje människas potential ses som värdefull – oavsett arbetsförmåga.
Vår framtid ligger inte i att passa in i befintliga system, utan i att våga omdefiniera dem. Förändring börjar i marginalerna.
KARL WAHLMAN
VERKSAMHETSLEDARE VID FUNKTIONSRÄTT ÅLAND
