SÖK
MENY
Förvildade okastrerade katter hör inte hemma i dagens samhälle
Man kan nästan inte tro det, men det finns många kattkolonier på Åland, vissa med över 50 individer. De bor oftast i gamla bondgårdar eller torp men även i stan. Ibland har de någon ägare som dock av olika skäl (ålder, sjukdom) inte kan ta hand om dem. En del är helt ägarlösa och matas ibland av boende i närheten.
Inavel förekommer frekvent och katterna blir vildare för varje generation. Ingen tar hand om dem. De jagar fåglar och små däggdjur i stor utsträckning. Många gånger försöker ägaren eller närboende att hantera situationen genom att skjuta bort/avliva ett större antal katter varje år. Detta är inte bara mödosamt utan även ineffektiv, som dagens situation klart bevisar.
Man får aldrig tag i alla katter i en koloni, de fattar snabbt vad som försiggår. De resterande katterna har mycket bättre tillgång till gömställen och mat. De förökar sig lättare, ungarna har större överlevnadschans. Snart har kolonin samma storlek som förut.
Lösningen på problemet heter TNR – trap/neuter/return (fånga/kastrera/återplacera). Kastrerade katter har mycket bättre förutsättningar att klara sig i en koloni – honorna behöver mindre energi och hanarna hamnar mer sällan i slagsmål. Dessa fördelar i överlevnadskampen leder till att de kastrerade djuren stiger i rang.
Okastrerade som förblev kvar i kolonin (man lyckas aldrig fånga alla) blir däremot ranglåga och får sämre förutsättningar, färre ungar och ungarna har sämre överlevnadschans. I och med att färre ungar växer upp förblir antalet individer i kolonin först stabilt för att sedan börja minska.
Metodens kritiker invänder att katter som fångats in och kastrerats inte längre räknas som förvildade katter och enligt lag får man inte överge tamdjur, vilket skulle vara fallet när katten släpps tillbaka i kolonin. Om lagen förbjuder den enda effektiva och humana metoden för att bli av med förvildade katter så är den logiska slutsatsen en lagändring.
Lagen ska reglera under vilka förutsättningar metoden får användas. Det ska säkerställas att de frisläppta katterna får tillräcklig tillsyn. Kolonin behöver följas upp, katternas hälsotillstånd övervakas och helst ska flera katter kastreras med tiden. Arbetet ska göras systematiskt och bör subventioneras – antingen genom direkta finansiella medel eller genom att låta ÅMHM genomföra kastreringar och behandlingar till självkostnadspris.
Just nu genomför två veterinärer kastreringarna gratis under sin fritid, Katthjälpen r.f. står för övrigt arbete samt det ekonomiska kring det hela.
Vidare anförs att TNR skulle moralisk ”legalisera” att ha kolonier med okastrerade förvildade katter eftersom samhället ändå tar hand om dem. Detta undviks genom offentlighetsarbete och lagstiftning om registrering och kastrering av alla frigående katter.
TNR i samband med rätt lagstiftning och offentlighetsarbete är den överlägsen bästa metoden att bli av med förvildade tamkatter! Vi måste agera nu!
ANNETT PFEIFER
LEG. VETERINÄR
LIBERAL LAGTINGSKANDIDAT
<”Byline tfn”>
