SÖK
MENY
Gödselbegränsning eller undantag?
Fosforgödsling inom jordbruket har diskuterats den senaste tiden. Alla grödor måste ha näring för att växa. Växten begränsas alltid av den näringen som tar slut först. Oftast är det vatten på Åland. Därav byggs det numera mer och mer bevattningar för jordbruket. Det är en grundförutsättning för att vi skall kunna ha matproduktion kvar på Åland.
Fosfor är det ämnet som oftast sedan begränsar växten. Fosfor behövs främst för rotutveckling tidigt på odlingssäsongen. Det är även ”motorn” i växten att hela växten skall fungera bra.
Fosfor som finns i marken behöver vatten och värme för att bli växt tillgänglig. Till det behövs även att pH är så nära neutralt (7) som möjligt. Fastän det finns fosfor i marken så är det inte tillgänglig för växten då den behövs som mest tidigt på säsongen.
Därav behöver man tillföra lättillgänglig fosfor åt växten på våren då det är kallt i jorden. Det ger bättre rotutveckling och ett högre fosforupptag under hela säsongen. Lämnar man växten utan fosfor på våren så blir upptaget lågt under säsongen på grund av svag rotutveckling.
Som exempel kan vi se på potatis som tar upp ca 0,5 kilo fosfor per ton. Detta betyder att en skörd på 40 ton tar från jorden 20 kilo fosfor per hektar.
I Sverige finns det begränsning på 22 kilo fosfor från stallgödsel per hektar men på mineralfosforgödsel finns ingen begränsning. Detta oberoende fosforinnehåll i marken.
På Åland kommer fosfor att begränsas enligt fosforinnehåll i marken och det är både stallgödsel och mineralfosformängden som begränsas. I praktiken kommer dessa begränsningar innebära att vissa grödor så kommer jordbrukarna att inte få gödsla någon fosfor alls.
På mera fosforkrävande grödor kommer det att tillåtas mera fosfor enligt uppnådd skörd och fosforinnehåll i marken. På åkrar som bevattnas och höga skördar tas så är det vanligt att mera fosfor tas bort från åker med skörden än vad som sätts till med gödsel.
Det nya Cap 27 kommer innebära mera begränsningar i gödsel än tidigare för jordbrukare. Därutöver är många frivilligt certifierade enligt IP Sigill. Det ställer högre krav på miljö och växtskydd än myndighetskraven.
Dennis Grönroos
Dg Växt Rådgivare
