SÖK
MENY
Gör Generalens fånge till film
Vi kan i dagarna på åländsk biograf se filmen om Stormskärs Maja. Filmen kommer att föra intresset för vårt landskap till en bred publik och kommer att sätta Åland i fokus.
Jag vill här ge en vink om huru en annan berättelse med säkerhet skulle föra Åland ännu längre ut i filmvärlden, ja denna berättelse har Hollywoodpotential.
Mitt förslag är, gör en filmatisering av Generalens fånge. En satsning från landskapets sida skulle bombsäkert ge flera gånger pengarna.
Många har säkert någon gång hört talas om Generalens fånge, men för de flesta är den okänd. Vi har här att göra med en story som kan verifieras och som är sann.
Efter att ålänningarna år 1808 har ”kört bort ryssarna” återkommer man vintern 1809 med besked. De ryska styrkorna kommer att från våren 1809 härföras av en brutal herre vid namn Nikolai Ivanovich Demidoff, en 38-årig general. Han hade tidigare med hördföra metoder slagits mot svensk arme i Österbotten och inrättade nu sitt högkvarter på Saltviks prästgård. Han blir sedermera överbefälhavare över alla ryska styrkor i Finland som andra man efter generalguvernören, han blev ”glavnej”. I min forskning om honom har jag funnit att han kom från en rik gruvägarsläkt och det intressanta är att hans mormor var svenskfödd. Trots ihärdiga försök har jag inte funnit ett enda porträtt av honom.
På en bal som han anordnade på prästgården dit alla vackra flickor inbjöds får han syn på Vivastebyflickan Fredrika Charlotta Mörk. Får jag lov! och ridån dras upp för ett drama som aldrig skådats. Den 1 november 1809 går en droska ned till Bomarsunds brygga och Fredrika förs som fånge till Åbo där hon skall vistas i nära fem års tid varefter hon blir befriad. De flyende tillfångatas och hon blir svårt misshandlad.
Då ryske tsaren Alexander I, en känd kvinnojägare, besöker Åbo 1812, för att med prins Bernadotte förhandla om krig och fred får kejsaren i sin tur syn på henne och frågar Demidoff, vem är hon?
Fredrika skall i Åbo bli en hela landets kändis och generalen och krönikörer följer alla hennes steg. Ja, utrymmet är hör för kort för att helt återge alla dramatiska vändor i Fredrikas liv. I min blogg Granlundslada från den 16.3.2010 samt i Sankt Olof år 2002-2003, kan man läsa om hela händelseförloppet. Jag har sökt sammanföra det mesta som skrivits och forskats i ärendet och vill här ge en lista på litteratur i ämnet. Fredrikas levnadsberättelse finns samlad i Finlands riksarkiv i den Bomanssonska samlingen under avsnittet Biographica. Se faktarutan för lästips.
JOHAN G. GRANLUND
Romanen Generalens fånge från 1949, Ingunn Grönstrand
Romantiska öden, roman av signatur Draba Verna, Eva Ljungberg 1884
Ahvenanmaan neito, roman av Rebekka Räsänen 1953
Ett kvinnoöde, artikel av Helena Westermarck 1883
Björneborgs stads historia W Ruuth
Minnesskrift för Svenska klassiska Lyceum i Åbo 1872-1947
Kultur och personhistoriska skildringar från samhällslivet i Åbo 1809-827 G Henricius
Sankt Olof, år 1965 och 1966, Valdemars Nymans anteckningar om Fredrikas brevväxlingar
Sanks Olof, 2002-2003, Johan G. Granlund
Den åländska kvinnans historia av Gyrid Högman
Brages urklippsverk, tidningen Åland av Den fridsamme år 1949 och 1950
Åbo Akademis Bibliotek
Ålands Landskapsarkiv, Tamelanders samlingar
Riksarkivet i Helsingfors, Bomanssonska samlingen, Fredrikas egna minnesantecknar.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
