SÖK
MENY
Hancock hugger i sten
Det måste vara rötmånaden som får den annars så välskrivande och -tänkande Michael Hancock så på vils att han tolkar lerfiguren i Geta som stenåldersungdomars hyss (NÅ 2.8.). Utan minsta tvekan är den en avbildning av en urålänning.
När jag häromdagen intog en pizza i stadens centrum såg jag ett bekant ansikte ute på gatan. Det var lerfiguren livslevande med plirande, nyfikna ögon och något egensinnigt (möjligen enfaldigt) över anletsdragen.
Efter det har jag ytterligare några gånger sett samma ansikte (på olika kroppar). Jag har följt efter och kunnat konstatera att de varit ålänningar – de morsar på var och varannan som kommer emot.
Lerfiguren saknar DNA men det finns andra metoder att undersöka om den är vår anfader. (Som Hancock skriver är det bara 150 generationer som skiljer oss åt.) Ansiktsigenkänning med AI bör kunna visa att dragen är våra, att hen verkligen är vår släkting.
Låt Juha Pykäläinen gjuta hen i helfigur i betong, ett durabelt material som han behärskar och som liknar lera. Jag gissar att det som fattas nertill på lerfiguren hade formen av en fotsid dräkt eller klänning. Med det tillägget skulle hen stå stadigt på en trottoar i centrum och visa för alla att våra rötter finns djupt i den åländska myllan.
Jerker Örjans
Urålänning
