DELA

Har Norden gått sönder?

    Jag är en halvdansk stockholmare som sedan tjugo år bor på Åland. Jag har hittat paradiset och tänker aldrig flytta härifrån. Men med ett bagage av danskt, svenskt och finskt medborgarskap så känner jag mig mer som en nordbo än något annat. Jag ser min åländska hembygdsrätt nästan som det fjärde medborgarskapet. Jag är ålänning men också finländare och nordbo.

    Som en liten ö-värld mitt i Norden har Åland alltid varit beroende av goda relationer och goda affärer med sin omgivning. Två av våra största näringar är turismen och färjetrafiken. Med stängda gränser så har naturligtvis dessa näringar i det närmaste gått i konkurs eller i alla fall precis som Vikings Amorella gått rejält på grund.

    Under krisen har uppfattningen om vår omgivning som till exempel Sverige och svenskarna varit kluven. Ena stunden har man här på holmen älskat att raljera över hur de beter sig på andra sidan havet. När vi här hemma stängde skolor, restauranger och krogar så spreds bilder av svenskarna som satt tätt på restauranger och afterski. Nu däremot ropar många efter att svenskarna måste komma hit och rädda vår turistindustri och hålla våra färjor flytande.

    Relationen österut har också förändrats ordentligt under samma tid. Från att ha hyllat Sanna Marins regering för kraftfulla åtgärder har nu tongången blivit en annan. Det är tydligt att landskapsregeringen och allmänheten känner sig åsidosatta och bortglömda. Än värre är att den åländska självstyrelsen har visat sig inte klara av uppgiften att värna det åländska självbestämmandet. När riksregeringen fattar beslut som i hög grad påverkar Åland förefaller de göra det utan att ta med landskapsregeringen i beslutsfattandet.

    Var har då Norden, vår nordiska samhörighet och vårt nordiska samarbete tagit vägen? När den värsta krisen på väldigt länge slog till borde vår nordiska identitet fått oss att arbeta tillsammans och inte så som det nu känns mot varandra. Det har pekats många fingrar åt många håll.

    Egentligen är det obegripligt att våra nordiska landsgränser har fått styra våra beteenden i stället för sunt förnuft. Vad är det som säger att ett virus inte antas spridas inom respektive länder. Däremot antas viruset ha katastrofal spridning mellan våra länder. Den som bor i Norrtälje, där det finns få fall, kan resa obehindrat till delar av Sverige med många fall. Norrtäljebon kan däremot inte ta färjan över till Åland där vi haft ettkonstaterat fall de senaste två månaderna. På samma sätt kan ålänningen fara till Södra Savolax med flera gånger fler fall än både Norrtälje och Sverige som helhet.

    Även på andra ställen har linjer i kartboken avgjort hur människor ska röra sig, leva sina liv och bedriva verksamhet. Tydliga exempel är de värmländska gränstrakterna mot Norge samt den svensk-finska gränsen längst upp i norr. På båda ställen har man tidigare levt i synergi med varandra oavsett vilket pass man har. Nordens passunion och Nordens identitet har gått sönder.

    JONNY ANDERSEN

    Liberal