SÖK
MENY
HI vill stimulera utvecklingen av vattenbruket
Den havsbaserade fiskodlingen är en viktig framtidsnäring för Åland först när man visat att den har en plats i ett hållbart samhälle. Som många andra branscher har fiskodlingen ännu en stor omställning att göra.
Olof Öström frågar sig om jämförelserna mellan fiskodlingens och avloppsvattnets näringsutsläpp jag gav i lagtinget förra veckan verkligen stämmer. Jag presenterar gärna uträkningen.
Den havsbaserade fiskodlingens årliga medelutsläpp under tidsperioden 2012–2019 var för fosfor 25,1 ton och för kväve 241,8 ton. Detta är så stora mängder så det är svårt att överblicka vad det egentligen handlar om. Därför valde jag att jämföra utsläppen med fosfor- och kväveutsläpp från avlopp. Enligt svensk och finländsk avloppsdata ger en människa upphov till fem kilo kväve per år och 0,6 kilo fosfor per år. De årliga kväveutsläppen från fiskodlingen motsvarar sålunda de orenade utsläppen från ett samhälle i storleken 48 000 invånare medan de årliga fosforutsläppen motsvarar över 41 000 invånare.
Lotsbroverket har enligt lag ett krav på sig att minska det inkommande avloppsvattnets kvävekoncentrationen med 70 procent och fosforkoncentrationen med 97 procent, men motsvarande krav har inte fiskodlingarna. De behöver visserligen miljötillstånd för att få verka, men utsläppsmängderna skruvas inte åt.
Förslaget till vattenlag är tänkt att lösa detta genom att införa en utsläppsbudget för de tillståndspliktiga verksamheter som finns i vattenområden vars kvalitet klassas som måttlig, otillfredsställande eller dålig. Det innebär i praktiken att fiskodlingen behöver kompensera sina utsläpp för att klara de ekologiska gränsvärdena. Tar man i bruk nya utsläppssnåla tekniker för odling av fisk kan man få tillstånd för ny verksamhet. Klarar man däremot inte kraven inom utsatt tid, får man lov att stänga butiken.
Det låter på Öström som att tillståndssystemet hittills inte fungerat. Jag skulle i stället vilja påstå att det är ett av de verktyg som till viss del bidragit till att fiskodlingen sporrats till ständiga förbättringar. Under de senaste 40 åren har fiskodlingen genomfört flera förbättringsåtgärder som minskat näringsutsläppen. Det gäller fodrets innehåll, hur foder matas ut och lokalisering av kassarna.
Varför skulle inte fiskodlingen kunna fortsätta på samma bana med ytterligare styrning? De företag som är på bollen först att ställa om allra snabbast kommer att vinna konkurrensfördelar. Resurser till forskning och innovation har funnits och finns fortfarande inom det operativa programmet för Europeiska havs- och fiskerifonden.
All matproduktion som systematiskt påverkar ekosystemet negativt ska ställas om – det gäller inte bara fiskodlingen! Det är upp till vart och ett företag att analysera sin verksamhet och ta fram en plan med strategiska åtgärder för att gå i rätt riktning tillräckligt snabbt och på ett sådant sätt att man fortfarande är relevant för marknaden. Den nya vattenlagen kommer att ge näringarna den stabilitet och långsiktighet som de efterfrågat för att man på ett tryggt sätt ska kunna investera långsiktigt.
Ålänningar förväntar sig resultat av politiken i vattenfrågan. Det är dags för politiken att leverera. Sist och slutligen vill vi ju alla ha ett friskt Östersjön som vi kan bada och fiska i.
Simon Holmström
ORDFÖRANDE FÖR HÅLLBART INITIATIVS LAGTINGSGRUPP
