SÖK
MENY
Hur länge ska tuta och kör-mentalitet få styra samhällsutvecklingen?
Kampen om en tunnel till Föglö ser nu ut att vara inne på slutrakan, för denna gång. Det här är tredje försöket och vi alla borde nog fundera över hur seriöst det verkligen varit? Ansvarig (Ob) minister satte sig vid dukat bord och behövde bara justera och uppdatera ett stort projekt som redan hade en bred politisk bas. Med facit har i stället väldigt litet gjorts, och då motvilligt. Och varför har Ob, som stod på barrikaderna för tunneln tillsammans med Centern under valet, nu svängt 180 grader mitt i steget?
Jag kan både förstå, och i viss mån själv känna den frustration och till och med ilska som alla tunnelförespråkare nu känner. Det råder knappast något tvivel om den ekonomiska nyttan av att byta ut färjor mot tunnlar, även om man kan vara oense om intjäningstid med mera. Men det förutsätter att projektet hanteras på ett professionellt sätt. Inte med det ointresserade vinglande vi hitintills fått nöja oss med där C och Ob spenderat några tiotusen under tre år på projektet och C ensamma i sin sista budget vill avsluta med att slänga en halv miljon på, ja vadå? Någon plan för halvmiljonen finns inte.
Med erfarenhet från drygt 30 år som konsult i ledande roller, där uppdraget ofta varit att försöka rädda havererade projekt, kan jag lätt konstatera att tunnelprojektet uppfyller samtliga gängse varningstecken på att vara på god väg, eller att redan ha kraschat:
1. Motvilja mot förändring; ett positivt ”case for change” saknas hos majoriteten av befolkningen och lagtinget
2. Oengagerad ledning; osynliga i projektet, nödvändiga medel har inte säkrats osv
3. Frågorna är fler än svaren; efterfrågade syften och planer levereras inte trots direkta krav från lagtinget
4. Ointresserade teammedlemmar; det finns en genomgående negativ syn på projektet hos berörda nyckelpersoner
5. Bristande tillit till projektledaren; eller, det finns ju över huvud taget ingen projektledare och därmed inte heller något projekt i praktiken.
Den ”tuta-och-kör” mentalitet som nu tillämpas är den utan undantag absolut största anledningen till att projekt misslyckas!
Att i det här läget försöka driva ”projektet” framåt med våld är att dels kasta viktiga samhällsmedel i sjön som behövs på annat håll i skärgårdstrafiken, och dels rejält försvåra en eventuell framtida rekonstruktion. Det är dags för lagtinget att ta ansvar, att sätta ned foten och överlämna ärendet till nästa regering att drivas på ett seriöst sätt. Eller begravas till förmån för andra intressanta alternativ att utveckla skärgårdskommunikationerna.
Erik Schütten (MSÅ)
