SÖK
MENY
Hur man välkomnar en ny granne
Nu i valtider har den offentliga diskussionen om uppskattning, inkludering och delaktighet av inflyttade ålänningar återigen öppnats upp, och vackert så – denna diskussion har kanske aldrig varit så aktuell som nu, i dessa ekonomiskt, politiskt och socialt splittrade tider. Satsningar på inflyttning och integration är satsningar på en stark och hållbar framtid för Åland.
Åland vinner på inflyttning. Många insändare har redan belyst det faktum att behovet av arbetskraft på den lokala arbetsmarknaden ökar i många branscher.
Man vet också att nya idéer spirar där olika tankesätt möts, och därför utgör diversitet en oersättlig resurs för innovation och ekonomisk framgång. Dessutom står de nordiska länderna inför ökande demografiska utmaningar med sjunkande nativitet och åldrande befolkning. För Ålands ekonomi, kultur och demografi betyder inflyttning en välkommen handutsträckning utifrån och in och ska ses som inte endast en möjlighet utan en nödvändighet.
Ålands kulturliv och identitet berikas av inflyttning. Människorna som kommer utifrån för med sig nya perspektiv till att vara människa, vilket ger oss orsak och möjlighet att lära oss mer om omvärlden, varandra och oss själva.
Olika sätt att tänka och leva kan uppmana oss till hälsosam självkritik. Starka demokratier mår bra av mångfald.
De senaste decennierna verkar Åland har blivit en bättre plats för inflyttade. Enligt Åsubs siffror hade andelen ålänningar som känt sig diskriminerade på Åland på grund av nationellt ursprung eller etnisk tillhörighet från 26 procent år 2010 till 16 procent år 2020, samtidigt som andelen inflyttade ålänningar har ökat.
Ändå är det ofta en livslång utmaning att ha lämnat sitt språk, sin kultur och sitt sammanhang bakom sig. Att försöka lära sig att passa in trots att man vet att man aldrig kommer att vara en självklar del av det nya sammanhanget. Att inte ha släkt och gamla vänner nära.
Oberoende hur djupt man engagerar sig eller bidrar till samhället kan man alltid kallas för inflyttad. Därför ska vi satsa på att nya ålänningar känner sig välkomna genom att se till att alla har tillgång till stöd i vardagen i form av samhällsinformation, studie- och arbetsmöjligheter, och så vidare.
Åland har som känt över 100 nationaliteter och över 65 hemspråk, och integrationssatsningar har gjorts i många etapper och format. Riktig integration kan ta lång tid och kräva stora insatser, men är i slutändan både nödvändigt och lönsamt eftersom det ökar välmående, social kohesion och tillit, vilket i sin tur främjar en stark ekonomi och en positiv samhällsutveckling. Vi berikas av inflyttning.
När jag och min Ålandsbördige man träffades i Åbo för dryga tjugo år sedan var planen att vi skulle emigrera till Australien. Världen var öppen. Han hade redan bott i Sydney ett år. Han hade visum och vi var nyförälskade.
Men trots att jag själv delvis vuxit upp i ett engelskspråkigt land och trots att jag imponerats av Australien när vi vistades där visade det sig att jag hade svårt att lämna Åland. Det var ändå något trolskt med detta örike.
I början var mitt sociala sammanhang mycket begränsat – den första tiden kände jag endast mina svärföräldrar och min svägerska med familj. Men jag älskade Åland. Jag drogs till askarna och klipporna, till lugnet och stormarna. Så tjugo år och sex barn senare är vi kvar. Jag valde Åland.
När vi pratar om inflyttade pratar vi om människor. Det är lätt att glömma i den politiska debatten där individer framställs som siffror, som anställda, som räddning, som välsignelser eller hot.
Inflyttade är människor precis som de som stannar på sina hemorter – människor med ett namn och ett förflutet, släktingar, drömmar, vardagsliv och känslor. Varje människa vill känna sig välkommen där man färdas i världen.
Man borde inte behöva hänvisa till bättre ekonomi, rikare kulturliv eller ökad nativitet för att kunna ta emot dem som vill slå sig ner på Åland. Det borde räcka med att höja blicken, sträcka ut handen och önska den nya grannen välkommen.
AINO WALLER (HI)
LAGTINGSKANDIDAT
