SÖK
MENY
Hur ska vi minska fattigdomen på Åland?
Ja, det börjar märkas att det är val nästa år. Nu har lagtingspolitikerna vaknat igen, och konstaterar att här finns röster att hämta i valet. Fattigdomen, som det varit ganska tyst om de senaste åren, är på tapeten igen.
Lagtingsledamöterna har olika åtgärdsförslag hur man skall kunna hjälpa de mest utsatta i samhället, men direkta bidrag är ingen bra idé, då det kan innebära försämrade förmåner från till exempel FPA. Så att i slutändan blir de för de ekonomiskt sämst lottade mindre i plånboken, än före reformen.
Man borde i stället se över reglerna för utkomstöd, och göra det möjligt att inte vara så rigorös i sin bedömning om vad som är livets nödtorft, eller inte. I Saltvik kan man till exempel inte få utkomststöd för den kommunala plogningsavgiften, vilket i mitt tycke är konstigt. Eftersom det väl ändå kan vara en nödvändighet att få vägen plogad, så eventuella ambulanser och andra utryckningsfordon skall kunna ta sig fram vid behov.
I andra kommuner, och främst Mariehamn, är det andra personliga utgifter som inte anses vara livets nödtorft, och därför är dessa kostnader inte ansedda som utkomststödsberättigade. För en barnfamilj skulle mycket vara vunnet om reglerna för utkomststöd ändrades.
Andra kostnader som också kunde vara utkomststödsberättigade kunde vara glasögon och tandvård. I många fall anses dessa kostnader inte vara av sådan dignitet att samhället skall bekostad det, men här måste man också ha en liberalare syn på hur verkligheten ser ut för den som inga pengar har.
Varför finns Matbanken egentligen? Jo, för att samhället inte tar sitt ansvar och hjälper de mest ekonomiskt utsatta! Matbanken skulle kunna stänga igen sin verksamhet, om utkomststödet fungerade som det var tänkt. Men nu finns Matbanken, och det är en livlina för många ålänningar som hör till den ekonomiskt utsatta gruppen.
Här kunde lagtingspolitikerna göra en verklig insats och skänka 10 % av sitt årsarvode till Matbanken, det vore säkert välkommet, nu i juletider. När alla vi som har mat frossar, medan andra får nöja sig med ett ganska så magert julbord.
Det skulle nog ge mer trovärdighet till de politiker som står i talarstolen i lagtinget och orerar om vad som borde göras för de fattiga på Åland, än högstämda ord om lagstiftningsåtgärder.
RUNA LISA JANSSON
