SÖK
MENY
Hur vill Fågelskyddsföreningen freda ådorna?
Efter att ha läst om varför Ålands Fågelskyddsförening och BirdLife Finland motsätter sig skyddsjakten på örn vid Lågskär, kan man inte annat än bli besviken på deras svaga argument:
”Vi tror inte att det är rätt väg att gå”, enligt vice ordförande Tommy Pettersson. Om man har den typen av argument, bör man också lägga fram förslag på vilken väg man tror att är rätt att gå. De ifrågasätter också om örnarna kommer från Åland, vilket jag inte förstår relevansen med, eftersom nästan alla ådungar på Lågskär äts upp, oavsett var örnarna härstammar ifrån.
Syftet med skyddsjakten är ju inte att minska örnbeståndet, utan är ett hjälpmedel för att kunna hålla örnarna borta under häckningen. Så även om tillstånd getts, innebär det inte automatiskt att någon örn behöver eller ska skjutas.
Ingen vet vad som är rätt väg att gå, men jaktförvaltare Robin Juslin och Ådans vänner är de enda som försöker genom att pröva sig fram på olika sätt. Juslin har under flera år testat många fredliga metoder för att skydda ådorna under den intensiva häckningsperioden, inklusive skrämsel med drönare (där jag anlitades för uppdraget) och matning av örnar på närliggande öar med mera, dock utan större framgång.
Ådans vänner har i flera år byggt ådtak på Båtskären som skydd mot kråkor och örnar. Medlemmarna tillbringar sin tid där under hela häckningsperioden, för att med mänsklig närvaro hålla örnarna borta dygnet runt. Det är en riktig framgångssaga, där de samtidigt har renoverat den gamla och fallfärdiga lotsstugan och skapat en ny naturstig för besökare och turister. Liknande koncept borde därför tas vidare till Lågskär och andra stora ejderkolonier i vår skärgård för att väcka liv i den på nytt!
Men varför ska jägarna lägga ner tid, energi och pengar när de motarbetas av de föreningar som egentligen borde göra jobbet?
Vad har BirdLife och Fågelskyddsföreningen gjort för att skydda ejdern? Det framstår som att örnen är den enda arten som är värd att skyddas, trots att Världsnaturfonden nu klassar den som en livskraftig art. Samtidigt ute på natura 2000-området Signildskär, där BirdLife är arrendator, är ejderkolonin nu nästan helt borta och örnarna härjar fritt.
Det vore klädsamt om Fågelskyddsföreningen och BirdLife kom med egna förslag på hur vi ska åtgärda detta problem. Om ni inte vill göra något åt saken, kanske det är dags för er att lämna över arrenderingen av Signildskär och Lågskär till Ådans vänner.
Skyddsjakt bör prövas för att se om det fungerar. Om det inte lyckas, får man leta efter nya lösningar.
En bra början vore alltså att dra tillbaka besväret, så att vi kan trygga åtminstone EN ny generation av ejdrar på Lågskär.
PETER SJÖBERG
FLYGFOTO.AX
