SÖK
MENY
Inbesparingarna kommer att stå ÅHS dyrt!
Jag tycker om mitt jobb som sjukskötare, det gör jag verkligen. Att få vårda, se människor bli friska, ge tröstande ord i svåra situationer, få ge ett sista värdigt avslut i livet och samarbeta med övrig fantastisk vårdpersonal, men man börjar bli uppgiven.
Varför är det personalen på golvet som måste drabbas i varje situation när det kommer till besparingar inom ÅHS? När tidningarna skriver om vikariestopp ska det slätas över och de vill påstå att det inte är så farligt som det låter, att media skriver ord som inte har sagts.
Det ÄR vikariestopp, vet inte annars vad man ska kalla det när man inte får ta in vikarie om någon är sjuk eller det saknas vårdpersonal. Dagtid, (vardagar) det vi kallar för morgonpass, ska man hjälpas åt avdelningar emellan. Det ska ses över vilken avdelning som kan avvara någon för att gå och hjälpa där det behövs. Fint så! Men vad gör vi på kvällarna? Eller helgerna? Där är alla avdelningar redan bemannade med minsta möjliga personal. Inte kan man då lämna sitt eget för att gå och hjälpa någon annanstans.
Lasset kommer bli för tungt att bära. Inte för att personal från en annan avdelning besitter mindre kompetens eller kunskap, nej. Utan för att den vana personalen på avdelningen bär hela ansvaret på sina axlar. Det är mycket värt att någon kan komma och hänga på ett dropp, linda ett par ben eller kanske gå med en patient till en undersökning/annan avdelning. Men vården av avdelningens sjukdomar/tillstånd som patienterna har, den hänger på avdelningens egen personal. För det kan omöjligt någon utomstående helt ha koll på, om man inte eventuellt har jobbat där tidigare. Den befintliga personalen kommer att bli utbränd som leder till sjukskrivningar.
Det kommer bli övertid för ordinarie personal, fast vi inte får ha det. För den övertiden ska betalas ut. Men lämnar vi våra kollegor i sticket om det är kris när ens eget arbetspass är slut? Eller struntar vi i att kollegorna jobbar underbemannade om man skulle ha passligt att ställa upp med ett extra pass? Det gör man inte.
Det ska opereras mera på hemmaplan med befintlig personal på operation och anestesi (som redan har X antal 100 timmar övertid gissar jag) + att någon ska även vårda patienterna postoperativt på avdelning. Där krävs också kunnig och van personal. Vi har faktiskt andras liv i våra händer. Och det var väl så, att ÅHS inte på några som helst villkor tummar på patientsäkerheten?
En annan fråga som också väcks: Varför är det stora skriverier när ÅHS behöver spara för att budgeten spricker för landskapet? Jag förstår att ÅHS är den största kostnaden men vad vill befolkningen ha? Inom vilka andra områden inom landskapet sparar man? Inte gällande löner för politiker i alla fall… Det vore i allas intresse att politiker och chefer skulle göra studiebesök till avdelningar och mottagningar för att se hur det fungerar i praktiken, i det verkliga livet. Det är säkert ”lätt” att sitta på en stol och bestämma och ta beslut efter siffror och statistik.
Det är även tal om att kanske ställa in julfesten för personalen. Det känns ju … ganska orättvist. För antagligen får alla andra landskapsanställda ha sin julfest. Men ska EN enhet inom landskapet ställa in sin julfest på grund av besparingar så borde nog andra enheter också ställa in sin. Annars kommer det att sticka i ögonen på oss som jobbar inom ÅHS. Och vi har fått tillräckligt av den varan. Som när ministrarna fick sina löner höjda med 30 procent, så att de faktiskt tjänar mer än Finlands president. Pengar som kunde ha gått till bättre saker. För EN ministers grundlön hade räckt till 2,5 sjukskötares årslön (utan ob och ålderstillägg). Bara löneförhöjningen i sig, för en minister, hade nästan räckt till för att anställa en sjukskötare till ÅHS ett år. Sånt som kan rädda liv.
Det sticker ganska bra också när chef efter chef har anställts till verksamheten medan alla pooltjänster för vårdarbete som utannonserats inte ens är besatta, eftersom att man inte har råd. Personligen har jag inte sett någon av dessa chefer, att de skulle ha visat sig (jo en, men hen slutade på grund av att det var så svårt att få till förändringar).
Hur ska ÅHS kunna garantera den (hittills) goda vård vi faktiskt kan erbjuda, trots (eller kanske tack vare) vår litenhet, om det inte finns folk på golvet? Vi som jobbar och sliter ska orka hela vägen… men hur ska vi göra det om vi inte har någon som hjälper oss? Vi behöver hjälp genom avlastning av våra vikarier så vi slipper bränna ut oss på grund av underbemanning.
Samt att de vikarier vi har, pensionärer och studerande, hittar andra arbetsgivare och sen har vi inga kvar när stoppet upphör.
Sanningen är den, att patientsäkerheten kommer att hänga på en skör tråd. Och det kommer att stå ÅHS dyrt.
ANSTÄLLD PÅ GOLVET
