SÖK
MENY
Inför nollbudgetering i den offentliga ekonomin
Maktövergången i USA till Trump & Musk har som väntat skapat stora svallvågor över hela världen. Även om mycket av detta är kontroversiellt så skrivs det förvånansvärt lite om vad som händer rent praktiskt. För det finns faktiskt guldägg att hämta i röran.
Någon som hört talas om nollbudgetering (ZBB)? Inte det? Nå, du är i så fall inte ensam. Nollbudgetering utvecklades på 1970-talet av Texas Instruments-ekonomen Peter Pyhrr och går i korthet ut på att varje budgetcykel startar från 0. Vilket innebär att varje utgift måste motiveras på nytt.
President Jimmy Carter försökte implementera den på federal nivå men misslyckades på grund av massivt byråkratiskt motstånd. Men nu har alltså Musk dammat av ZBB och försöker införa strategin genom DOGE. Ett internt PM från Office of Management and Budget förordar en frysning av alla bidrag och lån i syfte att ompröva finansieringen av bistånd, NGO:er, DEI-initiativ och grön energipolitik enligt ZBB.
Musk argumenterar för att organisationer med tiden blir ineffektiva och byråkratiskt uppblåsta under traditionella budgetmodeller. ZBB tvingar verksamheter att bevisa att varje spenderad dollar är nödvändig.
Här kommer några jämförelser.
Inkrementell budgetering (IBB, mest använd metod i offentlig verksamhet); små justeringar av föregående budget:
+ enkel, stabil, förutsägbar
– kan leda till onödiga utgifter och ineffektivitet
Aktivitetsbaserad budgetering (ABB, får ett stadigt ökat intresse från sjukvården); finansiering baseras på intäktsskapande aktiviteter
+ knyter utgifter till resultat
– kräver komplex analys
Resultatbaserad budgetering (PBB, mest vanligt inom företagande); kopplar medel till mätbara resultat
+ ökar ansvar och effektivitet
– svårt att mäta långsiktig effekt
Zero-Based Budgeting (ZBB); startar från noll, varje kostnad måste motiveras
+ minskar slöseri och ökar effektivitet, ger budgetflexibilitet
– tidskrävande, kan leda till kortsiktigt tänkande
IBB och ZBB är alltså varandras motpoler med respektive för- och nackdelar. Den viktigaste nackdelen med ZBB i offentlig verksamhet är att den är resurskrävande eftersom alla kostnader måste motiveras varje gång man gör upp en ny budget.
Men med hjälp av moderna IT-verktyg kan mycket av det tunga arbetet förenklas och fokus läggas på just motiveringarna. Vilket är viktigt eftersom alla utgifter skall motiveras oavsett budgetmodell.
Det här öppnar också för en smidigare och betydligt mer transparent politisk process där diskussionen främst handlar om just motiveringarna och mindre om ett sifferstaplande som ägs av tjänstemännen.
En intressant lösning kan vara att använda en hybridvariant av IBB och ZBB där man använder IBB som bas men ZBB med några års mellanrum, till exempel första året med en ny regering. Det skulle också ge naturliga regelbundna avstämningar i långa projekt.
ZBB inom offentlig sektor är, försiktigt uttryckt, kontroversiell och knappas något som vare sig tjänstemän eller politiker har några varmare känslor för. Men med tanke på allt snålare ekonomiska vindar blir det allt viktigare att varje skatteeuro hamnar där den gör mest nytta för samhället.
Dagens försök med kostnadstak är naturligtvis ett steg i rätt riktning. Men kommer inte att lyckas på längre sikt eftersom det inte innehåller några effektiva verktyg att täta ekonomiskt läckage i form av främst överbyråkratisering, dåligt skötta projekt och onödiga utredningar. Med ZBB kan man täta det mesta av dessa läckor.
ERIK SCHÜTTEN (MSÅ)
