SÖK
MENY
Jämlikhet botar extremism
De flesta av oss förstår och vill göra något åt klimatkrisen, förlusten av biodiversitet och nedsmutsningen av hav och dricksvatten. En del, en minoritet, hävdar att problemen inte existerar.
Samtidigt ser vi hur den politiska polariseringen över hela världen ökar. Högerextrema och populistiska krafter vinner mark, till och med i våra nordiska välfärdsstater, som vi trodde var immuna mot den typen av politik.
I Finland och Sverige ser vi klart och tydligt vad som händer när högerpartier väljer allianser med extremhögern snarare än vänstern. Politiken kantrar. Den stabilitet som byggts upp under lång tid kommer i gungning, grundläggande värderingar i ett demokratiskt samhälle blir ifrågasatta.
Jag tycker att det vore viktigt att ställa frågan varför det finns väljare, cirka 20 procent i våra grannländer, som väljer att rösta på uttalat rasistiska, kvinnofientliga och extremt värdekonservativa partier, i försvar för en livsstil som bygger på motsatsen.
En av förklaringarna, absolut inte den enda, är att klyftorna i våra samhällen växer. Fler känner sig utsatta, fler känner sig rädda, fler känner sig utanför. Fler har slutat känna att de har en väg till ett bättre liv, samtidigt som man erbjuds syndabockar, samma gamla som alltid erbjuds.
Andra hudfärger. Andra religioner. Kvinnor. Sexuella minoriteter. Konstiga personer.
Låt mig vara tydlig här. De problem vi har i vårt samhälle är inte de inflyttades fel. Det är inte muslimernas eller judarnas eller de rasifierade människornas fel. Det är helt och hållet vi själva som tillåtit de starka strukturer att vittra som utgör kittet som binder oss samman. Vårt misslyckande är att vi inte varit tydlig nog i vår välkomnande, både vad gäller kraven och möjligheterna.
Om vi ska lösa klimatkrisen, och det är jag övertygad om att vi klarar, så måste alla med. Inte i nån halleluja-kör för havsbaserad vindkraft, utan i övertygelsen att det inte bara är stadsbor i storstäder som är vinnare, utan alla. Även periferin, människor som pysslar med veteranbilar, som odlar mat, som jobbar inom låglöneyrken, som bara vill leva sina liv och inte bry sig om politisk aktivism.
I tider av osäkerhet gäller det att hålla samman och komma ihåg att desperation föder diktaturer. Därför är det nödvändigt att hålla fokus på rättigheter, värderingar och jämlikhet. Översatt till praktisk politik – en stark välfärd. En satsning på kunskap och utbildning, på omskolning till de nya jobben. Kultur som ifrågasätter och binder samman och skapar utrymme för samtal.
Klarar vi inte att ha ett jämlikt och rättvist samhälle så ökar instabiliteten och den politiska polariseringen.
NINA FELLMAN (S)
