SÖK
MENY
Järsö-Nåtö – kassako eller strykpojke?
Lemland föreslår en radikal revidering av byggnadsordningen för Järsö-Nåtö. Övervägd och motiverad? Knappast. Konsekvensutredd? Nej. Vem betalar? Järsö-Nåtöborna? Förmodligen.
Kommunala beslut skall föregås av en grundlig beredning så att beslutets konsekvenser tydligt framgår och alternativen belyses objektivt och neutralt. Så har inte skett i detta fall. Kommunstyrelsens beslut uppges vara grundat på två möten där man medels handuppräkning utrönt de närvarandes inställning.
Beslutet har långtgående konsekvenser såväl för innevånarna som markägarna i delar av Järsö och Nåtö byar och förutsätter ett helt annat utredningsförfarande. Nu ter sig beslutet närmast som ett ad hoc infall.
Efter många och långa utredningar och diskussioner där innevånarna och markägarna samt landskapet, som äger 1/3 av Nåtö, och Mariehamn, som är största markägaren på Järsö och som förser innevånarna med nästan all kommunal service, var djupt involverade infördes 1981 en special passus i kommunens byggnadsordning för att få en styrning av exploateringen och utbyggnaden av Järsö-Nåtö.
I praktiken begränsades nybyggnation till ett innehav av 3 hektar mark och fastighetsägarna tilldelades ett antal byggrätter beroende på markinnehav. Detta som ett mellansteg tills en generalplan för område arbetats fram. Under de 35 år stadgandet gällt har ett betydande antal fastigheter bytt ägare genom direkta köp, gåvor, arvskiften m.m. och innevånarantalet mångdubblats. Härvid har såväl fastigheter med byggrätt som utan byggrätt bytt ägare. Fastigheternas pris har varierat kraftig beroende på om byggrätt följt med eller ej.
Upp till alldeles nyligen har således 3-hektars fastigheter med byggrätt bytt ägare för priser upp emot 200 000 euro och kanske mera medan fastigheter utan byggrätt bytt ägare till en bråkdel av detta. Flera detaljplaner har även genomförts.
Då Lemland misslyckats med att fastställa en generalplan för området har detta varit ett bra och framgångsrikt sätt att styra exploateringen och byggandet till lämpliga områden ur såväl kommunalteknisk som ur naturens och landskapsbildens synvinkel. Den kommunala servicen har såsom tidigare i huvudsak kommit från staden.
Kommunstyrelsens beslut innebär att man i ett slag radikalt frångår detta utan att ha antagit en generalplan för området. Detta innebär att mycket stora kapitalvärden överförs från en markägare till en annan utan att de förlorande kompenseras. Markägare, köpare och säljare skall kunna känna sig trygga med att kommunala beslut inte med stundens ingivelse förändrar deras ekonomiska ställning över en natt. Samma sak gäller för kommunens innevånare.
När jag flyttade till Järsö 1975 fanns ingen kommunal service i området. Inställningen var att dricksvatten skulle skaffas genom privata borrbrunnar och så kallad infiltrering skulle rena avloppsvattnet. Då inflyttningen ökade blev konsekvensen att borrbrunnarna antingen sinade eller försaltades. Efter kraftiga påtryckningar från Järsö/-Nåtöborna byggdes med Mariehamns medverkan en stamledning till stadens ledningsnät. Ledningen bekostades i stor utsträckning av Järsö-Nåtöborna. Efter det stamledningen byggts har antalet hushåll i området mångdubblats. Utan en utredning över stamledningens och anslutningen till Mariehamns vattennäts kapacitet kan inte kommunen fatta beslut om att släppa byggnationen fri.
Infiltreringssystemet visade sig snabbt katastrofalt då de grunda skärgårdsmarkerna inte hade möjlighet att ta emot avloppsvattnet och snabbt skedde en kraftig försämring av vattnet i innerfjärdar och vikar som t.ex. Granöfjärden, som först nu sakta börjar återhämta sig. Även här byggdes en stamledning till stadens avloppsnät först efter kraftiga påtryckningar från ortsborna och efter det missförhållandena blivit akuta. Mottagandet av avloppsvattnet till stadens avloppsnät och reningsverk är helt beroende av Mariehamns medverkan. Kommunen kan inte släppa exploateringen fri med en möjlig flerdubbling av innevånarantalet utan att stamledningens kapacitet och stadens bredvillighet att ta emot avloppsvattnet säkrats.
Inflyttningen till Järsö-Nåtö möjliggjordes av att landskapet byggde väg till Järsö bykärna. Vägen byggdes på initiativ av Mariehamn och stod färdig i början av 1970-talet. Vilka trafikmängder man utgick ifrån är för mig okänt men dess bredd är den minsta tänkbara och dragningen anpassades efter naturen med kurvor och backar.
Under de 45 år jag bott på Järsö har jag på nära håll kunnat följa med hur trafiken intensifierats. Först medels turistbussar under sommaren, sedan med vandrare, motionärer och cyklister och nu med en allt tätare biltrafik från de fastboende. Idag är vägen en av Ålands trafikfarligaste vägar och det är ett rent under att inte allvarligare olyckor inträffat om än incidenter och tillbud numera är legio. Det måste vara en självklarhet att kommunen med landskapet utreder vilka möjligheterna är att såväl bredda vägen som bygga separata cykelfiler innan man tar ett beslut som i praktiken kan mångdubbla trafiken.
1975 fanns ingen kommunalväg på Järsö. Vägen till Langnäs byggdes som privatväg som kommunen efter mycket om och men löste in. Det som sagts om Järsövägens trafikfarlighet gäller i höggrad Langnäsvägen. Har kommunen beredskap och finanser att iordningställa bland annat Langnäsvägen att motsvara dagens trafiktryck?
1975 fanns ingen barnomsorg ordnad. Kommunens inställning var att föräldrarna skulle stanna hemma med sina barn tills de blev skolmogna varefter de skulle skjutsas till Söderby. Föräldrarna byggde då på privat initiativ en eftermiddags lekis, som Lemland efter många om och men byggt ut till ett daghem, i övrigt fick man förlita sig till Mariehamns goda vilja. Efter ett föräldrauppror lyckades Lemland förhandla fram ett avtal om skolgång i stadens skolor. Detta avtal kan av staden sägas upp om det kommer för många barn från Järsö-Nåtö.
Idag är daghemmet för litet och dessutom mögelskadat, åtminstone delvis på grund av överbeläggning. Säger staden upp skolavtalet sker en återgång till 1970-talet. Kommer skolföräldrarna att acceptera att deras barn bussas genom Mariehamn till Söderby? Knappast. Och knappast vill de att barnen skall gå I Kyrkoby högstadie heller. Innan kommunen släpper byggandet fritt måste Lemland försäkra sig om fortsatt skolgång för Järsö-Nåtö barnen i staden.
I takt med att befolkningen på Järsö-Nåtö åldras blir behovet av åldringsvård allt större och är redan idag i enstaka fall akut. Släpps byggandet fritt accentueras frågan omedelbart. Lemland kan inte bygga äldrevården för Järsö-Nåtöborna på förhoppningen att vi, efter att vi under vårt aktiva liv betalat skatt till Lemland, på ålderns höst flyttar till Mariehamn och belastar stadens äldreomsorg. Redan idag motsvarar Järsö-Nåtöborna en mindre skärgårdskommun. Tror någon att staden skulle vara beredd att ta över kostnaderna för Sottungabornas äldreomsorg? Tänkte väl det. Kostnaderna för oss åldringar kommer att stiga brant för Lemland. Finns de finansiella musklerna och den politiska beredskapen i Lemland att ta hand om oss, för få av oss är beredda att flytta till Söderby? Tillåt mig tvivla.
Varje begränsning av rätten att fritt få utnyttja sin fastighet uppfattas av en del som ett missförhållande. Men kommunen kan inte fatta sina beslut på basen av vem som skriker högst utan måste basera sina beslut på vad som är bäst ur helhetens synpunkt. Den begränsning som hittills gällt har haft få avigsidor medan landskapsbilden på Järsö-Nåtö kunnat bibehållas och skapat en trivsam och attraktiv boendemiljö då utbyggnaden skett på ett planerat och kontrollerat sätt. Kommunaltekniken, även om det skett i efterhand, har kunnat byggas ut, skolgång har kunnat ordnas och likaså barnomsorg.
Att i ett slag äventyra detta och ge sig ut på djupa okända vatten måste kommunen undvika och politikerna måste klara av att ta beslut som är bäst för innevånarna och där inte enskildas rätt förnärmas. Av beredningen framgår att kommunen seriöst behandlat en lättnad i begränsningen ända fram till kommunstyrelsens kuppartade beslut 11§ 09.01.2017. Kommuninnevånarna, även de på Järsö-Nåtö, har rätt att förvänta sig väl avvägda och välgrundade beslut och att deras framtida kommunala service inte äventyras som en bricka i spelet om kommunreformen.
Kommunen kan inte och får inte radikalt ändra byggrätterna i Järsö-Nåtö utan att ha inhämta Mariehamns samtycke, för realiteten är att innevånarna i Järsö-Nåtö idag är helt beroende av att få denna service från staden och för staden måste det te sig lockande att prioritera till exempel Styrsö, som hör till staden, fram om Järsö-Nåtö, som åtminstone legalt om än inte praktiskt tillhör Lemland.
Johan Dahlman
Järsö
