SÖK
MENY
Jomala, utarma inte vårt kulturarv
Jomala kommunstyrelse har fattat beslut om att riva Sviby skola och som beslutsunderlag begärt utlåtande från landskapsregeringens kulturbyrå om byggnadens betydelse och värde.
Kulturbyrån har undersökt byggnaden och konstaterar i sitt utlåtande bland annat följande:
– Sviby skola har utöver ett generellt byggnadshistoriskt värde även arkitekturhistoriskt, samhällshistoriskt, socialhistoriskt värde samt miljöskapande, identitets-, kontinuitets- och symbolvärde. Särskilt i exteriören finns därtill ett autenticitetsvärde och ett pedagogiskt värde i kopplingen till den äldre byggnadskulturen på Åland.
– Konditionsundersökningen visar tydligt att avgränsade skadade partier i byggnaden kan saneras och det finns inget som tyder på att stommen är allvarligt skadad. Problemen med inomhusluft verkar till största delen bero på otillräcklig ventilation och luftcirkulation.
– Kulturbyrån föreslår att kommunen i första hand bevarar Sviby skola, åtgärdar skador och återställer den ursprungliga byggnadsstommen så att den kan tas i bruk för nya ändamål. Rivning av en i grunden frisk byggnadsstomme är inte hållbar byggnadsförvaltning.
– Sviby skola är en av ursprungligen åtta skolbyggnader som under 1930-talet uppfördes efter ritningar av Einar Rudskog. Jomala kommun äger tre av de sju kvarvarande skolorna på Åland och i kommunen finns ytterligare en av dem, numera i privat ägo. Kommunen har därför ett särskilt ansvar för att förvalta detta unika kulturarv.
Jag undrar om kommunstyrelsen verkligen har förstått vad det står i utlåtandet och vad som är kommunens ansvar i bevarandet av kulturarv, när kommunen konstaterar:
– Det kulturhistoriska värdet bör ändå ställas i relation till de hälsorelaterade problem som personalen i byggnaden erfarit, att lokalerna inte är ändamålsenliga samt det omfattande renoveringsbehovet som föreligger.
Jag kan inte hålla med tjänstemän och kommunpolitiker, att ekonomin i detta fall har berättigade grunder att köra över de värden som kulturbyrån i sitt utlåtande påpekar. Byggnadens övre våning användes över 20 år för områdesarkitektkontoret, där jag och en planerare jobbade ända tills verksamheten cirka 15 år sedan flyttades till kommunkansliet. Förutom detta bodde jag i huset i över tio år. Jag känner byggnaden som mina egna fickor. Inomhusklimatet i övre våningen var bra, vi led inte av hälsoproblem, lokalen var utmärkt för vårt ändamål och utrymmena utgjorde en inspirerande arbetsmiljö. Under åren i Sviby skola kom vi i kontakt, förutom alla byborna, också med flera andra som besökte kontoret och berättade om minnena som byggnaden väckte i dem. Det var verkligen ögonöppnande att märka, hur omfattande immateriella värden skolan hade för alla dessa människor. Hur mycket har dessa värden vägt i vågskålen när renoveringskostnaderna har jämförts mot rivning och nybygget?
Kommunen borde backa i rivningsbeslutet med motiveringen att varken tjänstemän eller beslutsfattare inte tillräckligt har förstått eller satt sig in i byggnadens värden när kostnader som kan mätas i pengar har fått dominera. Om bevarandet av Sviby skola mot förmodan inte skulle vara möjligt, föreslår kulturbyrån i andra hand att en nybyggnad görs med utgångspunkt i Rudskogs ritningar och tolkning av den åländska byggnadskulturen. Tills vidare finns det inga planer för det här alternativet.
Om man river byns ståtligaste byggnad, måste man nog få veta vad som kommer i stället och hur man tänker fylla tomrummet vid vägen. Annars ligger det farligt nära, att miljöaspekterna igen underkuvas av en ekonomiskt billigt envånings barack. Eller har man redan förberett verkställandet av ett sådant alternativ? Enligt tidningen Åland (28.5.) ges allmänheten möjlighet att köpa bland annat dörrar, fönster och lister från skolan. Utförsäljningen sker i ”byggnadsvårdande syfte”. Vill man bygga en ny byggnad i samma stil som skolan, skall kommunen absolut behålla alla fönster, dörrar, lister och så vidare själv och använda dem i den nya byggnaden. Jag hoppas det. Och jag hoppas också, att kommunen frångår de vansinniga planerna att flisa byggnadens friska stomme för att återanvända den i energisyfte. Friskt timmer ska användas för byggande. Bara av det enkla skälet, att så bra timmer får man inte mera.
URSULA KOPONEN, BESTÖRT KOMMUNINVÅNARE
ARKITEKT SAFA
