SÖK
MENY
Konst ska ha högt i tak
Häromdagen så såg jag ett program på den finska, men svenska, kanalen Femman. Det var en feministisk analys av genren “romantiska komedier”. Man ondgjorde sig över hur kvinnor var porträtterade, men det var samtidigt ett kärleksfullt porträtt över genren.
Jag kom på mig själv att tänka: Det kan visst vara så att kvinnor porträtteras på ett sätt som kan ge obehag, men var hamnar vi om vi MÅSTE porträttera män, kvinnor, bögar på ett speciellt sätt?
Dom fula, men elakas koppling till totalitarism blir då stadigt befäst.
Jag gillar sjuttiotalsfilmer. Pasolini, Fassbinder och Fellini. Dom kom till under ett årtionde med högt i tak. Jag är inte så säker på att jag skulle ha gillat personerna Pasolini och Fassbinder. Dom hade rykte om sig att vara demonregissörer. Fassbinder ska till och med ha sänt ut kvinnliga skådespelare att prostituera sig när filmbudgeten tröt.
Det är inget jag stödjer.
I alla fall: Själva poängen med konst av alla sorter är att det MÅSTE var högt i tak.
Försöker man styra konst i den riktningen att kvinnor ska porträtteras på ett bestämt sätt så blir konsten meningslös.
Alla de författare som Sovjetunionen prisade kan berätta varför. Dom kan också berätta varför dom är helt okända idag, efter Sovjetunionens kollaps.
MARTIN ENEROTH
