SÖK
MENY
Kroppen i centrum
Den pågår fortfarande. Debatten om människokroppen och dess utseende har pågått länge. På sociala medier får jag mera positiva kommentarer om mitt utseende, då jag är uppfixad och posar. Då jag gjort till mig.
Ju mera hud jag visar, desto mera gillningar ramlar in. Trots att min bild i grunden är skapad på mina egna villkor förvandlas jag till ett objekt som bedöms enligt en yttre bedömningsskala.
När jag däremot gör uppdateringar om saker jag åstadkommit får jag knappt några kommentarer alls. Sociala medier kretsar kring vår kropp, vårt yttre, vårt skal. Sociala medier visar den perfekta bilden. Människor som vaknar på morgonen, helt uppiffade.
Inte konstigt att vi granskar våra kroppar i minsta lilla detalj. Kommentarerna flyger omkring. Positiva som negativa. Men de handlar om vårt yttre, inte vårt inre.
Det går ej att veta hur någon känner inför sin kropp. Det går inte att veta hur ens kommentarer kommer att tas emot.
I Sverige påvisar www.socialstyrelsen.se/statistik att antalet patienter med ätstörningar har ökat med 40% de senaste tio åren. Säg att någon du känner lider av en ätstörning. Du kommenterar personens kropp; säger att hen ser ut att vara otroligt smal.
Tror du att personens problem mitt i allt kommer att lösa sig? Är någon psykiskt och fysiskt sjuk är de extra sårbara. Kommentarerna drabbar hårdare. Man bör inte ge kritik åt en kropp på samma sätt som ett beteende.
Även positiva kommentarer om utseende borde ges med mera försiktighet. De kanske inte borde ges alls.
När jag var i början av tonåren sa en familjemedlem detta åt mig: ”Du kan inte sitta inne och äta pizza. Du kommer att bli stor, tjock och fet.” Det påverkade mitt tankesätt. Jag blev orolig för att äta onyttigheter.
Nu ser jag det tydligt framför mig. Vi, i vårt samhälle, är rädda för att bli lite tyngre. Varför är det så? Vi har formats av samhället, som vi alla är en del av. Det är allas fel, mer eller mindre.
Till alla som slänger ur sig oönskade synpunkter på andras kroppar vill jag säga: Det är inte din kropp. Man har inte rätten att trycka ner någon annans kropp.
För det är så. Ingen kan ta ifrån en person det faktum att man har rätt till sin egen kropp. Det är kroppen som man kommer att leva i resten av sitt liv och den ändras genom livets gång. Övervikt är inte ens eget fel, utan beror på genetiska anlag.
Det har man kommit fram till på Umeå Universitet, skriver Mattias Grundström Mitz i “Nya rön om fetma kan förklara ärftlighet för sjukdom” (www.umu.se 12.2.2015). Det är som undervikt inte något man väljer själv.
Om vikten var något man valde själv skulle det ändå inte vara acceptabelt att kommentera den. Det är inte rätt att hävda att man bryr, som ett slags skydd mot ifrågasättande. Många trycker ner sig själva, tar dåligt hand om sig eller är ohälsosamma på något annat sätt. Inte många av oss är hundra procent hälsosamma.
En vanlig kommentar är: ”Jag bryr mig bara!” Alltså menar personen att hen kommenterar utav rena omtanken. Jag kan förstå att man vill bry sig. Frågan är om det är rätt sätt. Jag tycker att det är helt fel att säga åt en annan människa att hen är tjock, för att sedan ha mage att hävda att man bara är orolig. Det är så motsägelsefullt när dessa människor spottar ut sina kommentarer.
Vi måste ta vårt ansvar för vad vi säger, reda upp och be om förlåtelse. Även kommentarer som inte leder till dålig eftersmak skadar oavsett.
En människa med en negativ självbild suger åt sig negativ kritik oavsett vilka kommentarer som kommer i hens väg. Det spelar alltså ingen roll längre om hen får uppskattning. Hen kan med detta tankesätt förvränga vad som helst.
Om någon säger att hen är snygg lyckas hen vrida till kommentaren och får för sig att de är sarkastisk. Av samma orsak ska man absolut inte ge komplimanger om utseende åt någon med anorexi, för det bekräftar den sjukliga fixeringen vid kroppen. Också det som är avsett som kritik kan i själva verket uppfattas som någonting positivt i hens ögon.
Hen får sin uppmärksamhet på det viset. Med hjälp av uppmärksamheten kan hen fortsätta sitt självskadliga beteende och tankesätt. Det är bara att gå in på Youtube och klicka runt. Där finns kanaler som leds av uppenbart sjuka människor som behöver vård.
De får sin bekräftelse när folk kommenterar saker som: ”Din mage är så fin.” ”Du är så smal. Jag önskar att jag också var det.” Då har de ju uppnått sina mål. Men eftersom de lider av en sjukdom leder det till att ätstörningen fortgår.
”Alla får se ut som de vill”. Vår kroppspositivism har slagit slint, åt ett falskt positivt håll. Med sig för detta de ibland osynligt negativa kommentarerna. Mängden kommentarer om kroppen ökar, samtidigt som perfektion eftersträvas i allt högre grad.
Vi måste sluta ge komplimanger baserat enbart på utseende, särskilt på sociala medier. Istället borde de ofta uttalade orden ändras till ”alla får se ut som de gör”. Alla man möter kämpar en större eller mindre kamp. Respektera det. Dessutom borde insidan spela större roll. Det viktiga är hur vi är som människor, inte utseendet, ”vårt yttersta lager”.
Som Cissi Wallin skriver i sin debattartikel “Jag hatar folk som hatar tjocka” (Metro 29.8.2016) : ”…börja se på människor med alla sorters kroppsformer som de komplexa individer de, förlåt vi, faktiskt är.”
ELVIRA EKQVIST
