SÖK
MENY
Kunskapsförakt och klarspråk…
Det är minst sagt intressant att följa Benita Mattsson-Eklunds resonemang när det gäller den åländska självstyrelsens tillkomst. I en insändare i Ålandstidningen går Benita lös på Folke Wickström och mig, för att Folke tar upp en minst sagt galen slutsats i hennes egen bok runt finska flaggan (Folkes artikel handlade om finska flaggan tillkomst, där har du din röda tråd) och Benitas sätt att hantera nya fakta som har kommit fram den senaste tiden gällande Ålandsfrågan.
Benita skakar av sig flaggfadäsen med att kalla det för ett sakfel, när det egentligen är ett helt huvudlöst antagande att den svenska militären skulle på något sätt ha hedrat den finska militären genom att ha den finska flaggan på sina fordon under det finska inbördeskriget på Åland.
Detta är inte bara ett sakfel, utan en följd av felaktigheter som har lett till en högst pinsam slutsats som dessutom är nerskrivet i bok, som skall ge skenet av att vara seriös. Detta “sakfel” visar tydligt brister på tekniska och historiska kunskaper och samt en saknad av att kunna analysera korrekt.
I praktiken vet du inte skillnaden på den finska och svenska flaggan och hur den finska flaggan såg ut vid den tidpunkten. Du lyckades med ett trippelfel på en och samma gång. Detta kallar du galant för ett sakfel som man inte skall ta upp, så här efteråt.
Däremot kan man tydligen använda ett sakfel som bevis för att definiera andras böcker. När jag i min bok skrev att Julius Sundblom utbildade sig till journalist istället för lärare, så var det tydligen ett bevis på att hela boken var värdelös eller numera även ett bevis på kunskapsförakt. Det ironiska är att jag hämtade den uppgiften från en Sundblomsk källa, dock utan att dubbelkolla den (nu vet jag att alltid dubbelkolla “fakta” därifrån).
För bokens innehåll, var det fullständigt irrelevant om Julius skulle ha utbildat sig till minkfarmare eller äppelodlare, men för en Julian är det förstås av högsta vikt att veta var Julius gick i skola och antagligen skall man kunna räkna upp alla hans barn, men framförallt inte överhuvudtaget våga ifrågasätta något runt honom. När jag frågade Benita efter mera faktafel i min bok, så kunde hon inte vid den tidpunkten komma med några andra exempel.
Nu har hon dock efter två år hittat historikern Jarl Torback som har gjort en kritisk analys av Palmstiernas dagböcker. Där säger han att den maskinskrivna dagboken inte är originalet och att det saknas uppgifter i den jämfört med det handskrivna originalet. Han säger vidare att Palmstierna hade främst lämnat bort text om sin hustru och Brantings ekonomiska problem.
Dessutom skall enligt Torback det saknas en hel del information om Palmstiernas tankar och göranden runt Ålandsfrågan. Det har även jag noterat att det t.ex. saknas möten med personer (läst andra källor) som borde ha funnits i Palmstiernas dagböcker, men nu har det fått sin förklaring.
Däremot inte ord om att Palmstierna skulle ha överdrivit sin betydelse i Ålandsfrågan. Detta är enbart ett önsketänkande från Benitas sida, för det är självklart både pinsamt och besvärande för en Julian att Palmstierna styrde Ålandsrörelsens göranden i så stor utsträckning i Ålandsfrågan som han gjorde.
Det andra riktigt intressanta i den artikeln är att Torvald Höjer, Utrikesdepartementets högsta tjänsteman under Palmstiernas ministertid “uttryckte sin tveksamhet att redan nu offentliggöra en källa som så öppet redovisade förhållanden med anknytning till ett av de mest omdiskuterade skedena i svensk historia”. Höjer om någon var fullt medveten om vad Palmstierna hade gjort och inte gjort under sin tid som minister.
Till sist så pratar du om vikten av klarspråk.
Kan du vara snäll och berätta vem som du menade att håller på att skriva om Ålandsrörelsens historia och vilka är historierevisionister i din ledare “Omtolkning av historien kräver mycket stor kunskap”?
Mats Adamczak
