Kvitterar vindkraft i Norrhavet gamla synder och konsumtionsskam?
Ålands ansvar för och skyldighet att bidra till den globala ”gröna omställningen” framförs fortsättningsvis i diskussionen som ett argument för havsbaserad vindkraft på Åland. Ett i sig legitimt argument som troligen har en del folkligt stöd. Men frågan om hur, var och i vilken omfattning måste diskuteras kritiskt. Alla kanske inte känner till att det är ett faktum att Åland i dagsläget är världsledande då det gäller fossilfri elproduktion per capita. Och att Åland med ganska små insatser och ett fåtal nya vindmöllor kan befästa sin position och även exportera fossilfri energi till grannregionerna.
Men detta är uppenbarligen inte tillräckligt för alla. Det har framförts argument att Åland utöver detta skall betala för gamla synder av fossil energianvändning och ”överkonsumtion” under denna och ett antal tidigare generationer. Och att det därmed är ok och till och med nödvändigt att offra Norrhavet. Där har man helt tappat proportionerna och verklighetsförankringen och hamnat i en typ av ideologisk bubbla. Det är obegripligt för en normalt intelligent människa att någon vill försöka köpa sig lite bättre samvete på bekostnad av sönderexploateringen av vår unika närmiljö, dessutom utan att det ens har någon mätbar inverkan på den globala klimatförändringen och än mindre på övergödningen av Östersjön. De senaste utredningarna har visat att just Norrhavet tillhör de renaste och minst påverkade vattenområdena kring Åland.
Vi får inte vara naiva. I annat fall har de instanser som förväntar sig stora snabba monetära vinster på projektet verkligen lyckats med infiltrationen av sin propaganda.
NORRHAVETS VÄNNER RF