SÖK
MENY
Kylan drar över Åland – se till att barn har tillräckligt skydd
I onsdags kväll drog snöovädret över Åland. Då blev man glad över de passande vinterbyxorna och varma stövlarna som väntade på barnen i hallskåpet – för en gångs skull slapp man börja leta panikartat efter de varma kläderna den dagen snön kom. Dessutom hade barnen redan börjat drömma om utelek i snön när de provat sina byxor. Att snön kom blev inte ett bekymmer utan ett glädjeämne. Strategiskt arbete går hand i hand med långsiktighet, att vara medveten om kommande omständigheter och hur man bäst rustar sig för att möta dem.
Under de senaste åren har Åland tagit flera viktiga kliv mot ett långsiktigt grepp om samhällsutvecklingen genom att ta fram strategier och åtgärdsprogram inom till exempel folkhälsa, kultur, integration och demokrati. En ny barnstrategi, som varit på landskapets bord sedan 2021, är också på väg. Strategiskt arbete behövs för att belysa de grundläggande målen och värderingarna inom olika områden men möjliggör samtidigt även tvärsektoriellt tänk. Det är lättare att hitta synergier mellan olika samhällsstrukturer och politikområden när man kan se var de olika strategierna kan stärka varandra, var de överlappar – och var de krockar.
Hur Åland positionerar sig när det gäller barns rättighet till barnomsorg är en fråga som berörs i regeringens budgetförslag för 2025. I väntan på den nya barnstrategin aviserar regeringen i sitt budgetförslaget att den avser att utreda hur den subjektiva rätten till barnomsorg, det vill säga likabehandling av barn oavsett deras föräldrars arbets- eller livssituation, har påverkat kommunernas ekonomi. En del av regeringsblocket menar att det handlar om den regelrätta utvärdering som varit planerad sedan tidigare, medan andra hävdar att budgetförslagets text de facto hänvisar till avsikten att begränsa den subjektiva rätten.
Som nyinkommen ersättare i lagtinget under budgetarbetet kan det för mig vara svårt att läsa situationen och vad som egentligen menas med formuleringar såsom “se över” eller “ändras” när det gäller barns rättsliga ställning. Kanske det behövs mer erfarna ögon för att riktigt förstå vad detta handlar om. Men som en sexbarnsmor som har bott på Åland i över tjugo år, varit politiskt nyfiken och aktiv och tagit magisterexamen i barn- och ungdomsvetenskap med stark betoning på barns rättigheter (som är mänskliga rättigheter) råder det inget tvivel om att Åland inte har råd att försvaga det lagliga skyddet för barn.
Alla barns lika rätt till barnomsorg är en del av den Europeiska sociala stadgan som är ratificerat i lagtinget, är starkt förankrad hos sakkunniga och forskare inom EU, Finland och Åland, inklusive lärarförbundet, Centralförbundet för barnskydd, barnombudsmännen och barnrättssakkuniga. Dessa grupper är eniga om att den subjektiva rätten till barnomsorg inte ska röras eftersom det är en lagstadgad rättighet och för att begränsningar av denna rättighet skulle slå hårdast mot de barn som har sämst utgångsläge.
Enligt FN:s barnkonvention från 1989 har barn rätt till vila. Denna punkt används av flera politiker som ett argument för att begränsa barns lika rätt till barnomsorg. Vila behöver dock inte likställas med att vara hemma. Rätt till vila hänvisar till att barnen ska ges tillräckligt med andrum från alla former av arbete, utbildning och ansträngning för att kunna säkerställa barnets bästa möjliga hälsa och välbefinnande. Med andra ord ska miljön där barnet vistas erbjuda vila i lämplig utsträckning med tanke på barnets ålder och utveckling samt att barnomsorgen säkerställer att läroplaner och dagliga scheman speglar behovet av lek, rekreation och vila.
Sparbeting och budgetar brukar gå hand i hand. Det är klart att man behöver se över och effektivisera många verksamheter. Här kan strategiska, tvärsektoriella analyser bidra genom att skapa en bredare översyn inom och mellan olika samhällssektorer samt genom att belysa var man kan inhämta synergier. Till exempel områden integration och folkhälsa är viktiga att placera i diskursen om rätten till barnomsorg, eftersom vi vet att en tillräcklig resursering för barnomsorg kan på olika sätt förebygga kostnader i dessa områden. Med tanke på detta är det synd att man inte har den nya barnstrategin på plats innan man för fram tankar om att försvaga barns rättigheter. Dessutom kommer Åsubs rapport om effekterna av den subjektiva rätten på kommunerna komma ut först under hösten 2025. Det vore klädsamt att invänta både barnstrategin och utredningen innan man tar förhastade beslut om fortsättningen. Det kan ännu bli kyliga tider på Åland. Och i ekonomiskt ansträngda tider behöver inte barn mindre utan mer skydd.
AINO WALLER
