SÖK
MENY
Landskapets naturvård
Landskapsregeringen vill bevara och skydda den biologiska mångfalden. Viktig natur skall skyddas och bevaras. Man har därför skyddat cirka två procent av landytan. Men EU säger att man skall skydda 30 procent! Men det ordnar sig säkert snart. Hur mycket av havet, som skyddats vet jag inte, det borde också vara cirka tre procent.
Hur sköter landskapsregeringen om de skyddade områdena? Ända sedan barndomen är jag välbekant med det som nu är Nåtö naturreservat, ett Natura 2000-område. När jag var ung var det betesmark för 15–20 kor. Ibland var där också en häst. De flesta djuren tillhörde arrendatorn på Norrgårds, oftast kallat Grannas.
Det var en fantastiskt vacker löväng med en otrolig mängd blommande växter, humlor, vilda bin och fjärilar av alla slag. Det fanns hur mycket fåglar som helst. Min mor var en ivrig fågelskådare och ibland följde jag med henne för att se på fåglar. På den tiden krävde skolan att man skulle samla växter under sommaren. Lat som man var, drog man ofta ut på det och i augusti insåg man att det var dags att samla. Inga problem, det fanns många olika arter också i slutet av sommaren.
Lite in i juli började höbärgningen och alla ungar på holmen var med på höängen, som det kallades då. Någon nytta gjorde man väl, också om det roligaste var att åka med den hästdragna höskrindan och hoppa i höet på höskullen.
Vi barn följde också med ut på betesmarken för att se på när korna mjölkades. Kuddorna kom, kuddorna kom ropades det och korna kom springande för att bli mjölkade. Jag har inget minne av att jag själv provade på att mjölka, det gjorde ”tanterna”.
Det finns stora hassellundar på området. Johan Dahlman klagade på skötseln av hasseln på naturområdet på Järsö. Det ser inte bättre ut på Nåtö.
Hassel brukar ge hasselnötter till fromma för människor och djur. Men inte på naturskyddsområdet. Hasseln måste föryngras efter cirka 20 år, alltså tas ner så att ny ung hassel kan växa upp. Hasseln på Nåtö är över 40 år gammal och så tät att den skuggar och stör annan växtlighet. Hela området ser i dag mera ut som en rishög med enorma mängder nerfallna träd och grenar. Det ligger också mängder av döda granar och göder granbarkborrar.
Längs vandringsleden finns informationstavlor. Där står att man hade slåtter på området efter midsommar. Helt fel! Slåtter var det på höängen, på betet betade korna, deras foder togs inte bort. Men i dag görs det trots att där brukar finnas en del betesdjur.
Några dagar in i juli körs motordrivna ”slåtterbalkar” och tar bort gräs och alla blommande växter, en hel del fridlysta, bland annat orkidéer som Jungfru Marie Nycklar!
Sedan finns inte en blommande växt kvar under resten av sommaren. Vad betyder det? Jo, humlor, bin, fjärilar och andra pollinatörer blir utan mat, dör och försvinner. De är borta sedan många år tillbaka.
Det är ytterst sällan jag sett en fjäril där och ännu mer sällsynt med humlor. Fågelbeståndet har också minskat radikalt. Vissa arter har försvunnit helt. Skall gräset slås på området, skall det göras sent på sommaren. Eftersom det inte kommer upp nya blommor efter ”slåttern”, tyder det på att de sena växterna utrotats.
Från miljöbyrån sägs att man inte har personal för skötseln och måste använda sommarjobbande ungdomar. Jaha, men det finns andra arbeten de kan göra i stället för att på uppdrag förstöra den biologiska mångfalden. Inte minst finns ett stort röjningsbehov. Nu har det kommit några betesdjur till området, få se om man ändå ska fortsätta med den destruktiva slåttern!
JAN GRÖNSTRAND
