Det har nu förflutit tre år sedan senaste val. Tre fjärdedelar av makten är förbrukad men i praktiken har redan allt krut lagts på de områden regeringen ville förverkliga. Dit hörde inte en utveckling av skärgårdstrafiken. Vi som trodde på att genom samarbete uppnå konsensus för Ålands bästa får nog känna oss blåsta på den punkten, tyvärr. Det är ledsamt, alla fina löften till trots.

Alla som verkligen vill jobba för Ålands bästa borde inse snarast att endast en god ekonomisk grund ger förutsättningar för att hela Åland ska blomstra. En stor del av Ålands ekonomi består av poster för upprätthållande av skärgårdstrafiken. Det känns som att diskussionen snurrar på i en rondell med tre avfarter.

Den första avfarten leder till den enklaste av alla lösningar, nämligen den som bara fortsätter i gamla spår och därmed tillåter att skärgården fortsätter att avfolkas. Egentligen finns här ingen lösning att hämta utan man bara upprepar gamla budgetposter och strukturer. En slags låt gå-mentalitet präglar dem som valt den här vägen.

Den här andra avfarten är redan lite tuffare att välja. Åtminstone vill man inte utåt säga det högt, men här är lösningen en nedstängning av skärgården för vinterhalvåret. En effektiv men kortsiktig och nyanslös lösning som egentligen handlar om att blunda för vårt ursprung. De som förespråkar en sådan lösning ser den åländska kartan i svart och vitt. Här finns inte plats för blått och grönt efter att stugan har stängts inför vintern och snurrebåten hissats upp i båthuset.

Av dem som väljer den sista avfarten krävs mod och en stark tro på Ålands långsiktiga ekonomi och framtid. Här måste man våga se längre än en eller ett par mandatperioder in i framtiden. Med goda ekonomiska analyser som grund och genom omvärldsbevakning kan man applicera lösningar på våra egna utmaningar som bevisligen fungerar på annat håll. De är på intet sätt unika.

Under den här mandatperioden har tyvärr ingenting gjorts för att utveckla skärgårdstrafiken så att den kan drivas mer kostnadseffektivt och hållbart utan att ge avkall på servicegrad. Nu slår sig regeringen för bröstet när den nyligen införskaffade nygamla färjan Ådan satts i trafik på Föglölinjen. Det var en nödvändig åtgärd att hitta tonnage som kan sättas in på linjen då ordinarie färja är på dock. Det handlar alltså inte om att utveckla skärgårdstrafiken utan är närmast att beteckna som en stand still åtgärd. Vi trampar således, bildlikt talat, vatten. Innovationen lyser med sin frånvaro.

Regeringen tillsatte en kommitté som fick i uppdrag att ta fram ett underlag för förverkligande av regeringsprogrammet där det klart och tydligt står skrivet att avsikten är att bygga en tunnel till Föglö. Rapporten, som bygger på höranden av sakkunniga inom olika områden, visar med all önskvärd tydlighet att en tunnel kan förverkligas till en sannolik kostnad om snäppet under 170 miljoner euro. Två oberoende bedömare, en finsk och en norsk, har kommit till i stort sett samma uppskattning. Investeringen kan betala sig på 40 år. Efter det finns hålrummet kvar medan järnet fortsätter att rosta.

Rapporten föll synbarligen inte i god jord eftersom regeringen inte ens har bemödat sig att anteckna slutrapporten till kännedom. I stället valde man att upphandla ytterligare en utredning, den här gången från ett svenskt företag. Om inte heller den rapporten faller regeringen i smaken kommer man då att fortsätta ropa tills man får ett svar som man önskar?

RAINER JUSLIN

LAGTINGSLEDAMOT (LIB)

Mer läsning

Tidigare kyrko-ordförande om konflikten i Eckerö-Hammarland: ”Är de riktiga karlar ber de om ursäkt”

ÅHS ska ge samma vård – fast med 38 tjänster färre

Nybygge ska skapa fler lumparlänningar