DELA

Landskapsregeringens utbildningsnivå

Lagtinget bör göra en lagändring och höja utbildningsnivån på de som väljs att sitta i landskapsregeringen, eller vara talman. Sjuksköterskor i all ära, men det bör inte vara en given kompetens för att vara talman, eller lantråd. Båda de posterna bör besittas av jurister.

Likaså kan antalet ledamöter i lagtinget sänkas till 15 platser, och antalet i landskapsregeringen till 5 platser. Jag anser att ett samhälle om drygt 30 000 invånare, inte behöver en så stor politisk organisation, som Åland har. De , som sitter i landskapsregeringen bör ha högskolekompetens inom det område de är satta att bevaka. Det skall inte räcka med att man gjort personlig konkurs, för att vara behörig som finansminister, till exempel.

Att sätta sitt företag i konkurs när problemen hopar sig, visar också på att man som person är villig att lägga över sina personliga misstag på andra, i stället för att ta tag i saken och stå för sina misslyckanden i livet. Det visar på låg moral, helt enkelt. Misslyckas kan vi alla, det viktiga är hur vi som person hanterar problemen.

Om landskapsregeringens ledamöter har högskolekompetens inom sitt ansvarsområde, innebär det även att de lättare kan sätta sig in i de förslag till beslut som tjänstemännen lägger fram. Eller som Ingemar Stenmark sade till den naiva o frågvisa reportern: Det är svårt att förklara för den som ingenting begriper!

Att sitta i lagtinget är inget heltidsjobb, är man invald där, har man all tid i världen att förkovra sig inom de områden som berör landskapsförvaltning . I dagens läge finns alla möjligheter att studera på distans, enda hindret kan stavas: lathet. Det är nämligen viktigt att de som sitter i lagtinget till fullo förstår vad de egentligen sitter och beslutar om, samt vilka konsekvenser deras beslut kan få.

Sjabblet med hybridfärjan, och de miljoner euro vi skattebetalare nu är skyldig att betala, visar med all tydlighet hur det går när okunniga politiker är satta att hantera våra skattepengar. Vi har inte råd med detta längre, underskottet i landskapets budget och bokslut visar med all tydlighet att vi måste förändra vårt tänkesätt, och inse att om någon har fått många röster i ett val, innebär detta inte automatiskt att den personen innehar kompetens att vara lantråd eller minister i vår landskapsregering.

Vi skall inte underskatta hur viktigt det är med teoretiska och praktiska kunskaper inom olika ämnen. Detta gäller fram för allt våra politiker, och deras trovärdighet.

RUNA LISA JANSSON