SÖK
MENY
Man undrar, var går gränserna?
I Ralf Svenblads bok, ”När staden var ung. Uno Godenhjelm om 1880-talets Mariehamn” (PQR-kultur, 2020), kan vi på sidorna 14–16 hitta intressanta historiska fakta gällande vården av trädbeståndet i den unga staden.
Redan våren 1883 beklagade en uppbragt stadspostmästare, Uno Godenhjelm, i sitt blad nummer 12 Mariehamnsposten (MP 12/1883) de planerade avverkningarna i Mariehamn:
”Den författning, som bestämmer att träd på ett visst afstånd från allmän landsväg böra undanröjas, hotade redan för nio år sedan att lägga yxan till roten på de vackra björkar vid vägen som leder från stadsporten i norr till staden och utgör vår så godt som enda prydnad i esplanadväg; men lyckligtvis skonades träden (…). Ryktet härom spred sig som en löpeld kring staden och två timmar därpå inlemnades till drätselkammaren en af de flesta damer och flere herrar undertecknad anhållan om förskoning.
Yxan har i alla tider spelat en stor roll i Mariehamn; af den skog, der staden anlades, finns numera räknade träd qvar och ganska få har man planterat sedan i stället. Vår stad presenterar rätt nu anblicken af en kal exercisplan, i stället för att den kunde vara inbäddad i trägrupper.”
1885 fortsätter Uno Godenhjelm att med bestörtning följa upp stadens allt snabbare minskande trädbestånd bland annat på ”Tullans äng” (MP 37/1885), vidare i Badhusparken, där ett antal av ”de lummigaste träden avverkades genom en dumhet i samband med upprepade ”röjdjningar”, samt på Strandgatan, där ”de fina björkar som garnerade nämnda gatan – tillika entrén till staden – också föll för yxan”.
Skribenten kallar dessa avverkningar för ett ”attentat som kunnat vara ogjordt, och med all säkerhet förblfivt det, ifall tillåtelse om hygget skulle begärts hos myndighet, som vederbort – ordningsrätten – och ej, som nu var fallet, af endast ett par enskilda medlemmar bland vederbörande”.
Godenhjelm anser att en mindre ”qvistning av träden” vore lämpligare och framhåller till slut att ”ordningsrätten skulle ej ens haft rätt att tillåta detta hygge utan att inhemta stadsboernas mening härom. Detta ogillande har varit så mycket större, då flere stadsboer i tilltaget velat se ett ignorerande af stadsboernas rätt att ha ett ord i likafall”.
Och varför ska vi minnas denna historia? Jo, för att ännu idag, drygt 135 år senare, känns dessa ord, tyvärr, alltjämt aktuella. År efter år håller stadens myndigheter på att i allt snabbare takt avverka de flesta – och oftast de äldsta och ståtligaste – träden, ”miljöstadens” lungor och levande historiska- och naturmonument. Precis som i Uno Godenhjelms tid har vi, stadsborna, ingen möjlighet att vara delaktiga vid de tekniska beslutsprocesser som i så hög grad negativt påverkar vår allas livsmiljö och stadens värdefulla gatubild.
De senaste fallen – i ordets exakta betydelse – drabbade de mest centrala delarna av vår ”Gamla stan”. Vidare, har man alls räknat och dokumenterat förlusten av de gamla tallar som höggs ner i samband med ledningsbyte längs Ringvägen? I en stadskvartär, som per definition skulle ha karaktär av en ”trädgårdsstad”? Men avverkningarna fortsätter också inom de nya bostadsområdena på och söder om Lillängen, där det enligt stadsplanen skulle finnas en skogspark i naturtillstånd. De flesta äldre träd fälldes liksom majoritet av buskar, hassel och unga trädskott. Allt enkom för att öppna utsikten för de nya villorna? Och nu, likaså, talas det om fortsatt fällning av de stora, miljöskapande tallar som inramar den så populära västra strandpromenaden nedanför Horelliområdet; även det för att ”öppna utsikten för de nya bostäderna” i höghusen. Tyvärr, exemplen är alltför många för att räkna upp alla på tidningens spalt.
Man undrar, var går gränserna? Vem tar ansvar för den kontinuerliga skövlingen av våra stadslungor och de sista naturmiljöerna – i vår miljöstad Mariehamn?
Att se de många, ståtliga, alltjämt levande och till synes stabila träden fällda och bortgrävda med rötterna för alltid är en traumatisk upplevelse, inte minst med tanke på det klimathot som nu präglar allt liv på Jorden. Så kanske vore det dags att ta lärdom och lyssna på de kloka orden från förr..?
MARIEHAMNARE
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
