SÖK
MENY
Människorna viktiga, inte strukturen
Det finns ingen enda stor lösning som fixar alla problemen i landskapet. Däremot finns det många små och lite större, som sammantaget kan dra i rätt riktning, och i samma riktning.
Det finns ett argument som ofta framförs (inte sällan triumferande, som om man kommit på något briljant som ingen annan tänkt på). Det är: ”Ålänningar blir inte yngre av en kommunsammanslagning.”
Det är helt sant. Det är heller inte den tes landskapsregeringen jobbat efter, att en magisk föryngring ska inträffa 1.1 2020 när de nya kommunerna bildas.
Den demografiska utmaningen består i hur vi på ett anständigt och kostnadseffektivt ska möta de kommande årens behov.
Det är inte värdigt och inte respektfullt att en enskild kommuninvånares behov av vård eller omsorg ska vara det som driver kommunen nära konkursens brand. Det är inte vettigt att framtida stora investeringsbehov möts av 16 olika aktörer som inte samarbetar. Det finns möjlighet till specialisering. Det finns möjlighet att rekrytera kunnig personal till fasta heltidstjänster snarare än vikariat på deltid.
I de kommuner som idag får kämpa, och som kommer att få det ännu tuffare i framtiden, både på grund av demografin, landskapets sparbehov (mer om det senare) och en fortgående urbanisering, saknas tid, kraft och resurser för det som bland annat Niklas Lampi efterlyser, en ökning av Ålands attraktionskraft för inflyttning och företag.
I starkare kommuner ska man inte behöva trampa vatten för att hålla nästan ovanför vattenytan, man ska kunna simma framåt.
Ur socialdemokratisk synvinkel är det invånarna i kommunerna och deras rätt till god service som är det viktiga, inte de gamla sockengränserna. Det är faktiskt lite överraskande att många debattörer tycks tro att man i medlet av 1800-talet, när dagens kommuner föddes ur de gamla kyrksocknarna, kom på den enda saliggörande strukturen för Åland, för alltid.
Så är inte fallet.
Några av de faktorer som påverkat landskapet mest, och som inte är någons fel är:
– biltrafiken, som gör att pendling över hela Åland dagligen är en liten sak
– den drastiskt minskade andelen sysselsatta i primärnäringarna, en global trend som följer av automatiseringen
– urbaniseringen, då människor i allt större grad vill bo i eller i närheten av staden
– koncentrationen av nya arbetsplatser till centralorten (detta styrs av de privata företagen, inte av landskapet)
Under våren har kommuner och media rapporterat om historiskt goda bokslut för kommunerna. Nästan alla har plus på sista raden.
Det kan man inte säga om landskapets ekonomi, trots att vi gjort smärtsamma sparbeslut, på Ålands hälso- och sjukvård, på gymnasieskolan, på infrastruktur och genom privatisering av skärgårdstrafiken.
Jag vill inte att vi på Åland ska betala mer och mer för att upprätthålla en gammal kommunstruktur, och samtidigt tvingas spara på vården, utbildningen och människors grundläggande rättigheter.
Nina Fellman (S)
Kansli- och kommunminister
