Sent ska syndaren vakna, får man säga om Tobben Eliassons (C) inspel i frågan om skadeståndet för elhybridfärjan. Eliasson var själv finansminister och satt med i regeringen Thörnroos när man i början av 2020 fattade beslutet att häva avtalet på den beställda elhybridfärja som skulle trafikera Föglö i 15 år framåt. Kanske borde finansministern redan då ha visat omtanke om ålänningarnas pengar och hur de bäst kunde förvaltas. Tingsrättens dom visar att landskapsregeringen gett sig in på en hopplös väg. Det är obegripligt för mig hur man med politiska argument tror sig kunna vinna en juridisk tvist.

Om Eliasson och hans kollegor i landskapsregeringen vore rädda om ålänningarnas skattemedel så borde man inte ha hävt avtalet. Riskerna för ett saftigt skadestånd var uppenbara. Man borde in i det sista sökt lösningar tillsammans med konsortiet för att rädda hem elhybridfärjan som skärgårdstrafiken så väl hade behövt. Att man så brutalt hävde avtalet utan att söka samförståndslösningar är oförlåtligt. Det mardrömsscenario som lantrådet nu talar om har ”drabbat” regeringen är i allra högsta grad självförvållat av Centern, Obundna och Hållbart Initiativ (Moderaternas rätt att undandra sig ansvar kan man ju minsann också diskutera.).

Om man trots den svidande förlusten i tingsrätten ska överklaga till hovrätten så hoppas jag innerligt att skälet är att man nu har bättre argument för sin sak. Det måste finnas nya juridiskt hållbara bedömningar som ligger till grund för en överklagan. Annars riskerar de åländska skattebetalarna ett ännu högre skadestånd. Varje dag tickar räntan med cirka 2 000 euro. Att få sitt ärende prövat i hovrätten kan ta upp till 18 månader. Det betyder att beloppet kan öka med ytterligare 1,2 miljoner samt juristkostnader som säkert inte är blygsamma.

Man måste uppenbarligen i landskapsregeringen ha kommit fram till att möjligheterna att få ner skadeståndet i nästa instans är så betydande att den reduceringen ska vara högre än insatsen. Dessa nya juridiska omständigheter skulle jag gärna ta del av. Lagtinget och dess folkvalda ledamöter är trots allt den instans som ska bevilja dessa pengar och vi står helt utanför. Att man nu inte accepterar domslutet från tingsrätten gör att man heller inte behöver uppta några medel för ändamålet i landskapsbudgeten. För varifrån ska pengarna tas?

Tills dessa nya fakta i målet har presenterats är det min uppfattning att landskapsregeringen inte vill erkänna att man begått ett allvarligt fel genom att bryta avtal, man vill inte komma till lagtinget och be om pengarna och att planen från början varit att förlita sig på domstolsprocessernas långsamhet så man kan föra problemet i famnen på nästa lagting och nästa landskapsregering som väljs i oktober 2023.

CAMILLA GUNELL (S)

Mer läsning

Axferries vann trafikupphandling

Prisökningen för en linfärja: 60 procent

Över 2 000 skrev under för Galtbytrafiken