SÖK
MENY
Mariehamn ut ur Mise nu
Mise har under årens lopp med all tydlighet visat sig vara en gravt överviktig koloss på lerfötter. Det påtvingade bytet av uppsamlingskärl och tömningsintervall som 800 Misekunder står inför fr.o.m. 1.11 är ytterligare ett bevis för den saken. ”Det är ett fåtal kunder som drabbas av reformen”, säger Sofie Dahlsten (Ålandstidningen den 29.9). Nånä.
Enligt Ålands statistik- och utredningsbyrå, Åsub, fanns det 2018 inte mindre än 2 221 fristående småhus i Mariehamn. Om enligt utsago 800 av dessa hushåll tvingas att övergå från 1- eller 2-fackskärl är det faktiskt 36 procent eller drygt en tredjedel av totalen, för den som hellre tänker i sådana termer. Det kan inte ens med bästa vilja betraktas som ”ett fåtal”!
Det blir inte bättre av att man puffar ut rökridåer i form av uttalanden som: ”Hanteringen av återvinningsstationerna kostar också pengar.” Javisst, återvinningsstationerna kostar pengar. Det är därför det finns en grundavgift. Den som Mise sänker från och med. 1.11.2020. I mitt fall sjunker den med 15 euro/år, vilket blir 1,25 euro/månad. Detta kvittas – och med råge – av att min kostnad för den faktiska tömningen samtidigt stiger med närmare 340 procent från cirka 5 euro/månad till cirka 22 euro/månad!
I andra sammanhang skulle en sån chockhöjning betraktas som ocker och vara straffbart. Tömningsavgiften har hittills betalats direkt till den som utför den, det vill säga Ålands renhållning. Är det efter reformen oavkortat till den nya entreprenören som mina 11,16 euro/tömning kommer att gå – eller hamnar en del av summan i Mises kassa?
Redan idag har jag i femton år betalat för fastighetsnära hämtning av luft, i och med att min 140-literstunna med brännbart avfall sällan är mer än halvfull när den töms med åtta veckors mellanrum. Jag hade med andra ord gärna sett möjligheten till ännu glesare intervall, enligt principen att man inte ska behöva betala för mer än man behöver.
Istället påförs jag paradoxalt nog ett tvång, fullt likvärdigt med att tvingas få håret tvättat, färgat, klippt och fönat varannan vecka, trots att mitt individuella behov är bara en putsning av topparna tre à fyra gånger per år. Mises idé är alltså att någon som jag, en ensamstående sjukpensionär med en nettoinkomst på 1.045 euro/månad, glatt ska finna sig i att betala dyrt för hanteringen av andras sopor. Oerhört märkligt.
Sofie Dahlsten hävdar dessutom att det skulle innebära en halvering av årskostnaden om man delar en MiseFyran med en granne. Det är inte heller korrekt. I mitt fall skulle prislappen ändras från 412,16 euro till 267,08 euro. Det är en sänkning med cirka 35 procent, inte 50 procent. Dessutom är det, som även andra skribenter påpekat, inte alltid genomförbart i praktiken att dela med en granne, så där har vi ytterligare en inbyggd orättvisa i systemet.
Parentetiskt sett har jag inte mycket tilltro till en instans som skickar ut information daterad den 15.9, i vars innehåll det framgår att man senast den 13.9 skulle ha gjort ett aktivt val av tjänst. I samma brev, som skrattretande nog anlände den 24.9, tutar man i fetstil ut att MiseFyran kostar 0,79 cent om dagen, dvs knappa 29 euro/år. Om så vore fallet skulle jag inte klaga. Istället är den konkreta betydelsen av reformen att jag förväntas avsätta 3,3 procent (!) av min nettosjukpension på hantering av avfallsvolymer jag inte producerar. Det är långt ifrån okej och särskilt inte som pensionen steg med endast 1,23 procent vid senaste justering.
Sjösättningen av det här omvända Robin Hood-systemet måste stoppas! Mariehamn ut ur Mise NU! Den som drar igång ett medborgarinitiativ kan räkna med min omedelbara underskrift.
NINA BACKLUND
