SÖK
MENY
Matiga önskemål för regeringsprogram och Ålands bästa
Vi kan alla vara överens om att både turismen och måltidsbranschen (ett täckande namn för livsmedelsbranschen med fokus på måltider privat och offentligt) är viktiga för Åland. Även samhälls siffrorna talar sitt tydliga språk. Våra viktiga inkomstkällor för Åland är förutom sjöfarten, turismen och förädlingen av jordbruks- och fiskeprodukter. Strategier, mål och färdplaner konstrueras. Det är som om vi håller på att byråkratiserar bort själva jobbet och innehållet.
Det allra viktigaste för Åland inom dessa områden är att finna svaret på frågan: Vem har ansvaret på Åland för att utveckla utbildningen inom turismen på Åland idag? Vem jobbar på ”golvet” – hur inspirerar vi och utvecklar vi dagens produkter och hur skapas mer eller nya turismprodukter? Samma relevanta fråga finns obesvarad inom måltidsbranschen på Åland – vem på Åland ansvarar för vuxenutbildningen inom livsmedelssektorn? Vem främjar fortbildning och kompetenshöjningen inom denna helt centrala bransch för Åland?
Om Visit Åland ska marknadsföra och sälja Åland behöver vi också (kanske först!?) jobba med att ha något att sälja. Vem fyller butikshyllan med produkter och tjänster? Vem fyller butikshyllan med mathantverksprodukter om vi inte har mathantverkare? Vem fyller turistens tallrikar om vi inte har kunniga kockar (ungdomarna räcker bevisligen inte till)? Vi ser ett enormt behov av att jobba lika mycket med innehållet som med uppdraget att sälja.
Med oro ser vi ett decimerat Visit Åland och ett Ålands yrkesgymnasium som har större fokus på ungdomsutbildning än vuxenutbildning samt att lösa sina strukturella organisationsproblem. Vi i branschen önskar se ett större fokus och mål för vuxenutbildningen. Formellt har vi fina utbildningar på Åland, exempelvis “Hospitality Management-utbildning”, men vad om ingen söker in? Vi kan inte ha en massa chefer och ingen som arbetar på restauranggolvet. Det som saknas är kompetens och glädje att jobba praktiskt på “golvet”, att förädla råvaror och tillreda måltider. Vi saknar även de som skapar nya turistattraktioner och fortbildning som ökar kvaliteten i de verksamheter som finns. Det bedrivs inte heller fortbildning på Åland idag inom måltidsbranschen. Utveckling behövs, bara rederierna behöver hundratals servitörer, varför utbildas inte de på Åland?
Vem ansvarar för utvecklingen av vuxenutbildningen inom måltidsbranschen?
Vem ansvarar för utveckling av turimsprodukter och utbildning inom turism på Åland?
Om dessa frågor fick sitt svar och vår regering bestämmer sig för att detta skall vi satsa på, kan hela Åland se fram emot ett blommande bärkraftigt mat- och turistparadis som på sikt lockar till besökare i och utanför säsong.
HARRIET STRANDVIK
JOHANNA DAHLGREN
YRKESVERKSAMMA INOM MÅLTIDSBRANSCHEN
