SÖK
MENY
Kritiken mot Havsvidden-MKB är befogad
Så drastiskt uttalar sig enligt Nya Åland (5.6.2017) fullmäktigeledamoten i Geta Anders Jansson med några andra, i ett kritiskt utlåtande över den miljökonsekvensbedömning som en svensk konsultfirma uppgjort på uppdrag av bolaget för Havsvidden. Flera centrala frågor har lämnats outredda, bland dem vattenförsörjningen från Gröndals träsk. En central del av kritiken riktas mot att MKB:n enbart gäller det område som finns en bra bit väster om Havsvidden som bolaget vill exploatera, nämligen detaljplanen för Havsvidden 5. Detta trots att både Ålands förvaltningsdomstol och kommunstyrelsen i fjol konstaterade att miljökonsekvensbedömningen skall göras för hela Havsvidden-komplexet, således också de delar som byggts tidigare.
Kritikerna framhåller också att konsultbolaget tagit fasta på förekomsten av mossor och skog men helt förbigått det unika Getamassivets synnerligen stora landskapsmässiga värde. Och där är de mäktiga och branta klipporna och hela massivet alldeles centrala elemnt. De ingrepp som Havsvidden redan gjort och nu planeras utvidgas påverkar ju hela det unika landskapet mot Norrhavet.
Tack vare reportaget i Nya Åland den 5.6 besökte jag kommunkansliet i Geta följande dag och bekantade mig med den aktuella MKB:n. Och fann kritiken mot den vara högst befogad!
En övergripande bedömning av hur Havsviddens nu planerade och dess redan gjorda ingrepp påverkar det landskapsmässigt mäktiga Getamassivet, ett unikt område av nationallandskapskaraktär och -betydelse, lyser helt med sin frånvaro. Både nu och tidigare tillämpas principen divide et impera, splittra och härska, att bit för bit exploatera ett unikt landskap.
Symptomatiskt för MKB:ns snäva syn på landskapet är att i landskapsbildsanalysen inte ingår någon visualisering av Havsviddenkomplexet från sjösidan, varken för Havsvidden 5 eller Havsvidden 1-4! Havsvidden syns ju milsvida ut mot sjön. Redan nu utgör Havsvidden 1-4 ett öppet sår i landskapet, och nu avser man med Havsvidden 5 att ytterligare strö salt i öppet sår.
Utan att gå in på alla de illa eller outredda frågor som kritikerna av den föreliggande MKB:n befogat och framsynt lyfter fram noterar jag att naturinventeringssidan inte skötts kompetent, bland annat gällande eventuell förekomst av arter upptagna antingen i EU:s fågel- eller habitatdirektiv. Förekomsten av olika fågelarter har utretts på hösten! Det vore en relevant tid när det gäller MKB för vindkraftverk. Men när det gäller bebyggelse är det främst den häckande fågelfaunan som bör utredas, och det gör man inte på hösten. Förekomsten av fladdermöss utreds inte alls trots att samtliga 13 arter som påträffats i Finland ingår i Habitatdirektivet och dessutom omfattas av EUROBATS-konventionen. Uppgifterna om floran är högst otillfredsställande. Symptomatisk och märklig är kommentaren att den i området påträffade revlummern (Lycopodium annotinum) är fridlyst i Sverige, men det sägs intet om dess talrikhet på Åland (där den är tämligen allmän). Det monumentala verket Ålands flora av Carl-Adam och Eeva Haeggström ingår inte i referenserna.
Slutsats: jag förenar mig med de ovan nämnda kritikerna av den föreliggande MKB:n. Den uppfyller inte de krav man bör kunna ställa på en MKB, ej heller de krav som Ålands förvaltningsdomstol och Geta kommunfullmäktige efterlyst.
Bevarandet av nationallandskapet Getamassivet är en fråga som borde åvila landskapsmyndigheterna. Men på den nivån saknas lagrum! Åland har ingen fysisk regionplan. De åländska landskapsmyndigheterna har, tillsvidare, frånsagt sig ett övergripande ansvar för Ålands natur-och kulturlandskap. I stället har man skapat de till intet förpliktigande kommunöversikterna.
Så jag noterar till sist: Framsynta och modiga Getakarar och –kvinnor går i bräschen och sköter frågor som landskapsmyndigheterna inte skött!
Torsten Stjernberg
