SÖK
MENY
När teorin inte överträffar verkligheten
Landskapsregeringen tog ett nödvändigt beslut då de valde säga upp avtalet gällande elhybridfärjan. Jag har ofta fått frågan varför jag är emot kortruttsatsningen. Svaret är enkelt, jag är definitivt inte emot att vi moderniserar skärgårdstrafiken, det behövs. Det jag vänder mig mot och det gör jag oberoende vilka satsningar det än handlar om, är när kostnaderna överstiger nyttan. Annars skulle jag inte sköta mitt lagtingsuppdrag. Även då det handlar om skattepengar måste en 40 % ökning av kostnaderna stämma till eftertanke.
Min bedömning är att det ekonomiskt är värt att ta kostnaderna för avtalsuppsägningen, framom att förverkliga elhybridfärjan/västra Föglö och låsa fast sig i en framtida drift som inte på långa vägar är tillräckligt kostnadseffektiv sett till dagens trafik eller modernt tonnage Svinö-Degerby.
Jag ifrågasätter starkt kalkylerna som tagits fram gällande kortrutten och kan därför heller inte försvara dem. Viljan att genomföra kortruttsprojektet har enligt mig förskönat dess driftkalkyler. På motsvarande sätt har beräkningen av kostnaden för nuvarande trafik 15 år framåt fått oförklarligt höga driftsposter. Lite som att driftsposterna anpassats för att skapa en dyrare bild av verkligheten, allt för att motivera elhybridfärjan och få projektet billigare än en fortsatt drift enligt nuvarande trafik.
Denna känsla växte sig allt starkare hos mig under förra mandatperioden. Det s.k. nollalternativet som benchmarkades med kortrutten var inte enligt mig ett nollalternativ. Ett nollalternativ tillförs ej kostnader. Att upphandla trafik på totalentreprenad är jag mycket positiv till, men innehållet i upphandlingen av elhybridfärjan är jag starkt kritisk till, likaså kontraktsinnehållet och föga förvånande blev prislappen avsevärt högre än beräknat. När detta var faktum borde inte avtalet tecknats utan istället stämt till eftertanke. Det finns knappast ett privat rederi som går vidare med en upphandling om prislappen överstiger det beräknade med 40 %, ej heller med ett kontraktsupplägg som svårligen begränsar och försvårar. Samma grundtanke bör gälla när skattepengar hanteras.
Det blir lätt en folkopinion för eller emot vid de flesta större samhällssatsningar. I fallet kortrutten var folkviljan stark för att utreda en tunnel. De utredningar som tidigare gjorts har många år på nacken och reella kärnborrningar har aldrig genomförts. Därför var det läge att trycka på pausknappen för kortrutten, utreda tunnel en gång för alla och därefter med facit i hand anpassa trafiklösningarna enligt givna ramar och förutsättningar.
Det offentliga går inte att efterlikna ett företag, då dess roll inte är att förtjäna pengar. Däremot finns en hel del som det offentliga måste bli mycket bättre på, speciellt sett till vårt budgetunderskott. Korttuttsprojektet är ett sådant där det finns flera varningsmarkörer för hur det offentliga agerat mot hur det privata skulle gjort. Det handlar om att bemöta brukare-marknad, bemötande av privata initiativ, hantering av kostnadsökningar, den totalekonomiska effekten, kvaliteten på kostnadsberäkningar och upphandlingar samt innehåll i kontrakt.
Vi ska vara glada och stolta över att det finns privata initiativ som satsar eget kapital för att förverkliga infrastruktursatsningar på Åland. Sådana initiativ borde lyftas och inte kvävas. Därmed inte sagt att en tunnel till Föglö är synonymt med detta företag.
För mig är det en självklarhet att vi ska bygga en tunnel förutsatt att kostnaden blir minst densamma som dagens trafik och att säkerhetskraven håller rätt nivå. En tunnel ger utveckling, allt annat är stagnation och förvaltning av vår skärgård med stor potential.
Konsortiet som vann upphandlingen av elhybridfärjan har som majoritetsägare ett av finska staten ägt bolag. Rent ideologiskt är jag emot när offentliga bolag konkurrerar på en privat marknad. Det hämmar företagande och det uppstår lätt monopol vilket nu också verkar ske inom den finska skärgårdstrafiken.
Tragikomiskt kan vi konstatera att landskapsregeringen förmodligen blir ersättningsskyldiga för hävningen av elhybridkontraktet. ”Skadestånd” som till stora delar indirekt tillfaller finska staten, det är det värt, även om en del av de nya 10 miljoner som Åland förhoppningsvis erhåller via det nya ekonomiska systemet går i direkt retur.
JOHN HOLMBERG
LAGTINGSLEDAMOT (LIB)
