SÖK
MENY
När vår trygghet hotas hjälps vi åt!
Den nationella veterandagen firas den 27 april varje år för att hedra de finska krigsveteranerna och till minnet av krigsslutet och freden.
För mig och min familj är det en årlig påminnelse om alla unga pojkars kamp i kriget, om sår som aldrig läktes, om mammor som miste sina söner, om mammor som satte sina små barn på tåg till okänt mål i ett främmande land. Människor måste lämna sina hem och tvingades på flykt. Kriget splittrade familjer. I ett krig finns bara förlorare.
För mig betydde kriget en sjöman till morbror som satt fängslad i koncentrationsläger, en pappa som ung pojke vid fronten fick lyfta sina döda vänner på lastbilsflak. De synliga såren läktes, de osynliga aldrig.
Kriget i Ukraina har berört oss alla. Som medmänniskor har vi på olika sätt och i den mån vi kunnat, hjälpt de drabbade.
Oroligheterna har lett till en nyväckt mobilisering även på demilitariserade Åland. Reservister marscherar och ålänningar far på försvarsutbildningsföreningens kurser och lär sig bland annat att plantera minor.
Jag hoppas att deras engagemang i stället ska vändas till de frivilliga organisationer som finns i vårt civilsamhälle och på så sätt följa syftet i självstyrelselagen om ålänningarnas arbetsplikt.
Det skrivs spaltmetrar om varför finnar ska riskera liv och hälsa för ålänningar. Finland har åtagit sig i första hand att försvara Ålands demilitarisering, vid behov ska de övriga signatärmakterna tillträda.
Alla krigshandlingar på Åland under krigstid utgör ett folkrättsbrott i och med att Åland är neutraliserat. Detta har blivit än mer tydligt vid Finlands medlemskap i Nato, vilket såväl president Niinistö som tidigare försvarsminister Enestam på ett förtjänstfullt sätt förtydligat.
Det är värdefullt att många engagerar sig i civila beredskapsuppgifter så som i Röda korset, i frivilliga brandkårer, i sjöräddning och i många andra föreningar med syfte att hjälpa andra vid behov. Vi upplevde det lilla samhällets styrka vid Alfrida. Grannar hjälpte varandra, brandkår, elbolag och skogsmänniskor jobbade dygnen runt, yngre hjälpe äldre, de med el bjöd på mat, värme och bastu till dem som var utan.
Det visade på sammanhållning och gemenskap, att vi alla gjorde vad vi kunde. Det ska vi förvalta och utveckla. Det ska vi engagera fler i och utbilda fler i. Frivilliga krafter som har beredskap vid olika former av kriser.
Min vana trogen ska jag bära min farmors järnring i dag. Den fick hon i stället för sina vigselringar i guld vilka hon gav till staten så att de kunde köpa vapen.
Den är mitt minne av ett krig med endast förlorare.
GUN-MARI LINDHOLM
