SÖK
MENY
Närståendevård – ännu laglös
Jag påpekade den 2.2.2007 att Åland inte hade någon lag om närståendestöd. Lagen har funnits sedan 1.1.2006 i riket . Till min bestörtning läste jag i fredagens tidning att den åländska lagen träder i kraft först 1.1.2009! Den åländska lagen skiljer sig enbart på en punkt, nämligen att den lagstadgade ledigheten för närståendevårdare skall vara 5 dagar per månad jämfört med 3 dagar i riket.
Som det är nu så har närståendevårdarna inga som helst lagliga rättigheter sedan 1.1.2006. De har ingen laglig rätt till ersättning och inte heller till ledighet. Närståendevården är helt beroende på kommunernas välvilja, men kommunerna behöver inte ordna någon närståendevård då någon lag inte finns.
Som socialarbetare, som jobbar med handikappade och åldringar, kan jag omöjligen godkänna att landskapsregeringen inte prioriterade frågan högre. Jag kommer mer än väl ihåg hur Harriet Lindeman sade i en tidningsintervju att detta är högt prioriterad fråga. Även socialdemokraterna hade uppmärksammat lagen och hade förslag till förbättringar. Jag läste även i centerns insändare att de tycker att Åland borde ha handikappombudsman för information och hjälp i olika juridiska frågor. Borde det inte ha varit i centerns intresse att få lagen om närståendevård i kraft tidigare än 1.1. 2009. Det är ju ofta de handikappade som blir vårdade av sina anhöriga.
Jag anser att lagen borde ha tagits direkt 1.1.2006 och sedan om landskapsregeringen velat, vid en senare tidpunkt ökat närståendevårdarnas ledighet till 5 dagar.
Jag kan även tillägga att landskapsregeringens förklaringar om att ”vi visste inte att lagen var på gång” omöjligen håller, då även jag som socialarbetare ute på fältet i flera år på förhand känner till alla sociallagar som är på gång i riket.
Det återstår att se hur kommunerna ordnar de 5 lediga dagarna i månaden (60 dagar /år ) för närståendevårdaren. Man skall också komma ihåg att i lagen sägs att vården skall ordnas ändamålsenligt för den hjälpbehövande. Finns det tillräckligt med avlastningsplatser för handikappade barn, handikappade vuxna samt åldringar. Har landskapregeringen tänkt öka anslaget till kommunerna, annars är det risk för att lagen inte följs ?
I de flesta kommuner i riket har man redan i flera år haft ett system där närståendevårdaren får servicesedlar, och med dem kan man köpa tjänster från privata aktörer (rehabiliteringsanstalter, privata hemvård, privata familjehem och så vidare. Sedan finns det naturligtvis kommunala alternativ.
I en del av kommuner betalar kommunen ca 100e / dygn till en annan anhörig eller vän, om denne tar han om den hjälpbehövande, så att närståendevårdaren har möjlighet att ta ut sin lagstadgade ledighet. Allt detta strävar till hjälpa, stöda och underlätta för närståendevårdaren, så att denne orkar fortsätta med sitt viktiga arbete.
Man bör hålla i minnet att en stor del av närståendevårdarna har ett eget yrkesliv vid sidan om detta frivilliga arbete.
Jag anser att alla åländska kommuner redan nu bör kontrollera vilka personer som har rätt till närstående stöd (vårdar en anhörig). Därefter skall kommunerna fundera över hur man på bästa sätt ordnar ändamålsenligt vård till den handikappade personen under den tidpunkt då närståendevårdaren tar ut sin lagstadgade ledighet.
Det att närståendestödet inte är en subjektiv rätt, betyder inte att kommunen kan 0-budgetera rättigheten, utan rättigheten till närståendestöd sker enligt prövning.
Tyvärr får närståendevårdarna vänta i ännu drygt ett helt år på en lag som då funnits i 3 år i riket. Jag tycker att vår nuvarande landskapsregering har svikit närståendevårdarna!
Sirpa Eriksson
Socionom
Lib. lagtingskandidat
