SÖK
MENY
Nu har vi ett viktigt val att göra
Under mina 4 år i Finlands riksdag har jag lärt mig att uppdraget som åländsk riksdagsledamot är långt mera betydelsefullt för Åland än vad jag upplevde tidigare. Ensam skall man representera Ålands folk i den ungefär sjuttio procentiga andelen av lagstiftningen i landet som lagtinget inte har behörighet över, en lagstiftning som fullt ut gäller för alla på Åland. Dessutom skall man behärska hela EU-regleringen med cirka ettusen ärenden per år, som idag utgör en fjärdedel av riksdagens arbete. Detta för att kontrollera att Ålands intressen har beaktats i tillräcklig mån.
Härutöver kommer de för Åland helt avgörande behoven av fortlöpande insatser för landets sjöfartspolitik där riket har all behörighet utöver utbildningen inom sektorn. Och så skall man vara något av självstyrelsemyndigheternas (landskapsregering och lagting) ”ambassadör” och dörröppnare i Helsingfors med de bästa kontakterna både gentemot LR och rikets ministerier. Åländska företag, institutioner och en del privatpersoner har också de uppdrag åt ledamoten att jobba med.
Utvecklingen av självstyrelsen fordrar ett nära samspel med landskapsregeringen och lagtinget. Tillkomsten av den viktiga Roslin-utredningen var resultatet av ett sådant samspel.
När jag nu beslutat att inte kandidera igen står jag som andra ålänningar inför frågan om vem jag skall ge min röst i valet. Det kan vara av ett bredare intresse än mitt eget hur jag nu resonerar?
Efter att i riksdagen och i landet överhuvudtaget sett hur frågorna sköts som har med det svenska språket att göra, inser jag att hur viktigt det är för Åland att stötta och om möjligt förstärka de helt avgörande insatser och initiativ som Svenska Folkpartiet fortlöpande gör. Ibland får de med sig de stora partierna, ibland inte! Inom riksdagen kan detta göras kraftfullt bara inom den svenska riksdagsgruppen. Allt annat tal är nog då verkligheten kommer emot blott vackra locktoner i valtider.
Också stödet för Ålands särskilda intressen och för sjöfartens framtid har krävt extra hårt arbete för att så småningom ibland få stöd också från annat håll än från SFP!
De frågor som nu närmast skall skötas här i Helsingfors har fortsatt med sjöfarten att göra, de har med självstyrelsens ekonomiska system att göra, det är skattefrågor på riksplanet, det är anpassning till gällande trygghetssystem av insatser för de fattigaste pensionärerna och det är värnandet om språket och om vår vattenmiljö.
Någon har sagt att Åland igen skulle behöva en jurist i riksdagen efter att nu i fyra år ha haft en ekonom. Om jag ser vad som krävs för de stora frågorna ovan så är mitt svar: det vi behöver är uttryckligen en politiker, en förnuftig och kunnig som kan förhandla på basen av främst politisk och ekonomisk kunskap. Inom svenska riksdagsgruppen finns juridisk kunskap både på kansliet och troligen också bland medlemmarna vad det ser ut. Vad som inom gruppen kommer att saknas är företagsekonomisk och beskattningskompetens. Det är också den kompetensen som är mest värdefull för lösandet av de åländska frågorna.
Jag värdesätter alla tre kandidater på den borgerliga listan för deras olika kompetenser och kunskaper. Men av ovanstående resonemang ser ni att jag tror att både riksdagen och Åland skulle ha mest nytta av den politiska och ekonomiska kunskap som riksdagskandidaten Magnus Lundberg företräder.
Roger Jansson
riksdagsman
