SÖK
MENY
Nytt läsår – samma utmaning
Att många ungdomar behöver mera stöd av oss vuxna råder det inga tvivel om. Undersökningar likt ”Hälsa i skolan” blottlägger en verklighet som, om vi inte anstränger oss mera, kan få allvarliga konsekvenser i en nära framtid.
Jag kan se det på nära håll i arbetet som lärare i Ålands yrkesgymnasium. Det handlar om olika former av ohälsa, men även om sviktande tillit och känsla av gemenskap.
Andelen unga med konstaterade behov av olika stödåtgärder i skolan har ökat. Jag har undervisat klasser där mer än hälften av de studerande har haft detta behov – denna rätt – i sina studier. Studerandehälsan, skolvärdarna, studiehandledarna, lärarna för att inte tala om våra allt för få speciallärare gör viktiga insatser. Behoven är dessvärre större.
Faktum är att vi i många fall inte kan erbjuda det stöd som våra studerande har rätt till. Vi behöver därför skapa en mera jämlik skola där alla får en rättvis chans att nå sin fulla potential.
Merparten av våra yrkesstuderande stannar på Åland. De går ut i arbetslivet, studerar vidare, bildar familj, bygger hus, betalar skatt, konsumerar och startar företag. De bygger samhällsekonomi och bär framtidens välfärd.
Den demografiska utvecklingen, där allt färre ska försörja allt fler, är en av vår tids stora utmaningar. Den tillåter inte att vi är slapphänta. Jag tycker att våra blivande yrkesmän och -kvinnor förtjänar större uppmärksamhet, uppskattning och omsorg.
Många behöver handfast hjälp av utsträckta, vuxna händer. Och inte bara i skolan. Det handlar i förlängningen om att stärka den sociala och ekonomiska hållbarheten i samhället.
För det krävs politisk styrning, mindre byråkratvälde och stort engagemang. Skolans begränsade resurser, såväl ekonomiska som mänskliga, måste kanaliseras till ungdomarna.
Det förutsätter en ledning och politik som känner verkligheten, som har siktet inställt på vad samhället har att vinna i ett längre, bredare perspektiv. Ett sätt att stärka ungdomarnas ställning kunde vara att införa en egen åländsk ungdomslag – en lag som likt den finländska har som syfte att främja de ungas likställdhet och jämlikhet, att främja deras utveckling, inflytande och gemenskapskänsla.
I min lilla värld behöver yrkesstuderande få mera idrott och hälsa i utbildningen. Och kultur. I dagsläget har de knappt hälften av den tid som deras kompisar får i Ålands lyceum.
I våras upplyste en grupp blivande it-montörer mig om att de under vårterminen, från början av januari till slutet av maj, hade en enda (!) lektion idrott i schemat. Så får det naturligtvis inte vara. Det är inte att ta ansvar för våra unga. Vi avslutade lektionen och gick ut i friska luften. Jämlikt ska det vara anser jag.
Yrkesutbildningen styrs numera av EU:s regelverk och finska läroplansgrunder. Åland har tappat inflytande även på detta område.
Nuförtiden är det mesta inriktat på arbetslivet, att man ska bli ”anställningsbar”. Men livet handlar – tack och lov – inte bara om arbete. Därför borde även yrkesutbildningen kunna erbjuda mera i form av kultur, språk och allmänbildning. Så var det nämligen förr, när Åland hade större makt över den egna yrkesutbildningen. Nu svansar vi efter Finland.
Jag vill jobba för större jämlikhet. Att alla barn och unga ska få en rättvis chans. Och att resurserna används effektivt, till faktiska behov.
MICHAEL GUNELL (S)
