SÖK
MENY
Odlad fisk kontra vildfisk
Kommundirektörerna i Brändö och Föglö vill (Hbl 12/2, Nyan 6/3) slå ett slag för den odlade fisken som en ren och smaklig, närproducerad produkt, väl jämförbar med den vildlevande fisken i våra vatten. Herrarna Wrede och Eriksson tycker också att fiskodlingsbranschen orättvist utpekas i media och av myndigheterna för att de inte nog har fyllt sina förpliktelser visavi vattenmiljön.
Det finns säkerligen ingen orsak att ifrågasätta odlingsfiskens hälso-, och näringsmässiga kvaliteter. Däremot kan man ju diskutera produkternas smaklighet (jämfört med vildfisk) och deras status som närproducerade livsmedel. Nu och då händer det att skärgårdsvattnen översvämmas av förrymd regnbåge och sådan fisk, med nötta fenor, förekom tidigare också på vårt matbord. Där väckte den inte någon större förtjusning, till och med katten, van vid mört, strömming och annan vildfisk, vände i dörren när regnbågslax stod på menyn! Det är också välkänt att strömming fångad i närheten av odlingskassar kan vara i det närmaste oätlig.Antagligen är regnbågens kulinariska kvaliteter bättre idag, att döma av åtgången i butiksdiskarna.
Graden av närproduktion kan också diskuteras. Förvisso är den odlade regnbågslaxen i det här avseendet långt bättre än den fisk som importeras från världshaven eller Kanada, men inte är den jämförbar med den vildfångade östersjöfisken. Vår vildfångade havs-, och insjöfisk lever som en del av de naturliga kretsloppen, och nyttjar tillbudsstående komponenter ur vattnens näringsvävar för sin tillväxt, medan kassfisken till 100% är beroende av högkoncentrerat kraftfoder vars råvaror till största delen har importerats från världshaven. Detta är den grundläggande skillnaden mellan odlad och vild fisk som ofta förbigås i diskussionen. Alltför vanlig är den populistiska uppfattningen i fiskodlingskretsar (se t.ex. intervjun i Hbl den 28/1 -07) att de ojämförligt mycket större vildfiskpopulationerna i Östersjön belastar havet med sin avföring långt mer än den odlade fisken. Det säger sej självt att alla de växtnäringsämnen som vildfisken (och sälarna skarvarna !) producerar i sin avföring, redan har tagits upp av dem ur havet via den naturliga födan, medan allt som produceras i odlingskassarna utgör ett nettotillskott till Östersjön.
Kommundirektörerna Wrede & Eriksson tycker att fiskodlingsdebattens fokus i alltför hög grad riktas på vattenbrukets negativa sidor istället för på de uppbyggliga.Ändå har flera förslag till ökad kretsloppsanpassning framförts och även understötts finansiellt av Ålands landskapsregering, som till exempel övergång till slutna bassänger eller kassar vilkas avlopp kan renas. Men fiskodlingens företrädare vänder taggarna ut och hävdar att alla tänkbara förbättringar redan gjorts och ytterligare åtgärder inte är företagsekonomiskt möjliga.Fortfarande torde de flesta fiskodlings- och fiskrensningsanläggningar låta sitt kraftigt gödande processvatten gå orenat ut i sjön. Det största företaget i Ålands skärgård anslöt sej till det kommunala avloppsnätet först år 2001 efter att i mer än 25- års tid förorenat vattnen i Degerby.
Wrede & Eriksson har i princip rätt när de påpekar att fiskodlingens utsläpp är en droppe i havet i Östersjöperspektiv, men skärgårdens perspektiv måste i det här avseendet vara det lokala. Vi kommer inte runt det faktum att fiskodlingen står för 60% av de lokala fosforutsläppen i landskapet. Utslaget per capita är de bland de högsta i östersjöområdet, även i jämförelse med utsläppen från de tusentals större och mindre samhällen i söder och öster där man knappt ens hört talas om rening av avloppsvatten! En årlig produktionsvolym på 5000 ton regnbåge med i bästa fall 1,2 kg foder/ kg tillväxt torde ju innebära ett överskott på 1000 ton högvärdig växtgödning som tillförs de åländska skärgårdsvattnen. Vi i skärgården kan inte påverka hela Östersjöns tillstånd, men vi kan påverka våra egna vatten och bottnar i en bättre riktning.
Man har också hävdat att de uppmätta närsaltshalterna i odlingarnas närhet inte i högre grad skiljer sej från skärgårdsvattnen i allmänhet. Det här hänger sannolikt ihop med det faktum att de förhöjda halterna skingras förhållandevis snabbt och att referenspunkterna därför också blir mer eller mindre. påverkade.
Wrede & Eriksson betonar kraftigt vattenbrukets avgörande betydelse för skärgårdskommunernas överlevnad.Frågan är emellertid om det på längre sikt är hållbart att en kommun blir så ensidigt beroende av fiskodling enligt dagens modell som till exempel Föglö (20% av arbetskraften, 40% av skatteintäkterna). Det är svårt att se hur ett ickekretsloppsanpassat, industriellt vattenbruk skall kunna ha någon framtid i en så störningskänslig och överbelastad vattenmiljö som Skärgårdshavet. Att bygga sin framtid på en uppenbart miljöstörande industri borde stämma kommunens styrande till eftertanke.
Det syns som en paradox att fiskodlingen i skärgården i sin tidigaste utvecklingsfas på 1960-70-talen var mera kretsloppsanpassad än idag. Idén då var att fiskodlandet skulle bedrivas i familjeskala som en binäring till skärgårdsfisket. Fodret utgjordes i huvudsak av lokalt fångad fisk, och nettoutsläppen blev därmed nästan = noll även om närsaltskoncentrationen i kassarnas närhet kunde bli besvärande.
Ett steg i riktning mot ökad kretsloppsanpassning skulle vara en större andel foderråvara från Östersjön. Musselodlingar som fungerar som en naturlig vattenrening runt odlingskassarna kanske kunde bidra till ökad hållbarhet, isynnerhet om musslorna kunde användas i fiskfodret. Stötestenen, och därmed den springande punkten är givetvis den fortsatt höga miljögiftsbelastningen i Östersjöns ekosystem som försvårar nyttjandet av östersjöfisk som foderråvara. Det här är, i kombination med giftalgsproblematiken vattenbrukets stora dilemma i Östersjön i jämförelse med konkurrenterna i världshaven.
Till slut några frågor: varför har det ekologiskt hållbara skärgårdsfisket tynat bort (redan före sälproblematikens inträde på 90-talet)? Kan det ha haft något med fiskpriserna att göra? Och varför är större delen av de anställda i fiskindustrin i Föglö invandrare från Balticum?Behöver inte skärgårdsungdomarna jobb i hemkommunen?
Johan Franzén
Föglö.
