För över ett år sedan blev förslaget till ny åländsk naturvårdsförordning klar. Naturvårdsförordningen ska åtgärda en del av de brister Åland har i sin implementering av EU:s direktiv gällande naturvård. Som vi uppfattade det skulle förordningen träda i kraft våren 2021. Av okänd anledning har detta inte hänt. Varför?

Ålands Natur & Miljö vill slå vakt om naturen omkring oss, inte bara för att den är grunden till mänsklighetens överlevnad utan också för att den har ett egenvärde i sig själv. Medan förslaget till naturvårdsförordning dammar på hyllan utvecklas EU:s strategi för skydd av biologisk mångfald med allt hårdare krav. Art- och biotopskyddet i den åländska lagstiftningen är otillräckligt. Vi vet att ett stort antal av de ursprungliga åländska djur- och växtarterna redan har dött ut. Minst arton av dem har försvunnit de senaste femton åren. I riskzonen återfinns till exempel ängsnätfjärilen utan skydd.

Utdöendet beror i många fall på att arternas naturliga livsmiljöer har påverkats kraftigt av mänsklig verksamhet; av förändrade jord- och skogsbruksmetoder och olika infrastrukturella ingrepp i naturen, såsom utbyggnaden av vägnät och illa planerad bebyggelse. Paradoxen är att vi ålänningar, för att behålla vår flora och fauna, både behöver göra mer och samtidigt göra mindre. Vi behöver göra mindre för att minska vårt avtryck i den vilda naturen. Samtidigt behöver vi jobba mera med lagstiftning och frivilliga skyddsprogram samt det som kallas återförvildande: att låta naturen återgå till ett naturligare tillstånd, vilket kan innebära att återintroducera arter som försvunnit från en plats.

Vid det här laget är alla medvetna om klimatkrisen och dess följder, inte minst p.g.a. klimatpanelen IPCC:s budskap. Naturförlusten har däremot hamnat i skymundan inte bara av klimatkrisen utan också av pandemin och kriget i Ukraina. Lösningarna på klimatkrisen kan hittas i lösningarna på naturförlusten. Då vi lever i samklang med fungerande ekosystem som klarar av att leverera för oss livsnödvändiga ekosystemtjänster upprätthålls livets komplexa väv, dess bärkraft. Vi är resilienta mot chocker av olika typer av katastrofer som uppstår i klimatkrisens spår.

För den biologiska mångfalden finns ett liknande organ som IPCC, kallat IPBES, som också sammanställer forskning. IPCC och IPBES har tillsammans slagit fast att förlusten av den biologiska mångfalden och klimatförändringar drivs av mänskliga ekonomiska aktiviteter och är ömsesidigt pådrivande. Det innebär att vi ska bygga ut förnyelsebara energikällor men inte på platser som är olämpliga p.g.a. naturvärden. Det betyder att resilienta ekosystem är det bästa skydd vi har mot klimatkrisen. Den senaste klimatforskningen i IPCC:s rapport förra veckan visar att fönstret för att vidta klimatåtgärder håller på att stängas snabbare än väntat. Klimatförändringarna förvärrar utarmningen av naturens mångfald, ökar spridningen av insektsburna sjukdomar. Värmeböljor, vattenbrist och torka påverkar skördar och livsmedelssäkerhet. Både natur- och klimatåtgärder kräver högsta prioritet.

De goda nyheterna är att vi har möjlighet att agera och lösa fler kriser samtidigt. Den här resan behöver börja med ett första litet pyttesteg, att anta den naturvårdsförordning som ligger färdig på skrivbordet. Nästa steg är att revidera naturvårdslagstiftelsen och här har vi god draghjälp av EU. Så kära ministrar, vad väntar vi på?

ÅLANDS NATUR & MILJÖ

Mer läsning

Många marscherade för klimatet

Muhammad Alzein om miljöpriset: ”Känns roligt”

Ekologisk odling under press