SÖK
MENY
Politiker tänk om, tänk rätt innan det är för sent
Tack Eva Eriksson för insändaren i Nya Åland 20 juni, äntligen någon med kompetens som uttalar sig i frågan om demenscenter och påtalar vikten om hemliknande förhållanden i stället för stordriftsinstitution. Utifrån både min tidigare professionella karriär och egen anhörigerfarenhet har jag med stort intresse följt planerna inför ett demenscenter i Mariehamn.
När den politiska utredningsgruppen kom fram till alternativen Mariepark eller Apalängen men demenscentret som egen verksamhetsenhet utanför institutionerna var jag ännu hoppfull och tänkte att det skulle kunna utvecklas till något bra, kanske inte helt så fantastiskt som Evas beskrivning av demensbyn. Personligen tyckte jag Mariepark var bättre läge med havet och båtarna som ger trygghetskänsla och tidsfördriv för de boende och samtidigt mer lättillgängligt för anhöriga att besöka.
Sen hände något helt ofattbart när stadens äldreomsorgschef tog över ärendet, politikerna glömde sina tidigare utredningar och gick med på att lägga allt på Trobergshemmet, för chefen tyckte att det skulle vara enklare med personal med mera. Jag trodde inte mina öron när jag hörde henne i radio och förstod ingenting, för hon har arbetat i Sverige och borde veta bättre, visserligen i Stockholm som inte är känd för att vara i äldrevårdens framkant.
Senaste minst tjugo år har man i Sverige pratat och forskat mycket om demensvård och boenden och all erfarenhet visar tydligt att små hemlika enheter med egen personal och eget kök (med kända dofter) lyckas bäst och hela Sverige har vallfärdats till några kända ställen för att lära sig av deras erfarenheter. Har chefen missat allt detta kan man undra och hur kunde hon dupera politikerna så totalt att de köpte hela hennes mot bättre vetande-plan och lämnade sin egen tidigare utredning. Tiden för demensvård i stora institutionsbyggnader har passerat förbi redan för länge sedan, det har konstaterats vara inhumant.
Det har också visat sig att dessa mindre hemlika demensenheter har väldigt kunnig och stabil personal, de har valt att arbeta där, trivs bra som grupp och stannar länge. Många i personalen är lite äldre, arbetar gärna i lugn miljö nära de äldre med eget ansvar och möjlighet att planera dagen med variation, ett ytterst meningsfullt arbete, som inte passar alla. Men för de boende är det av yttersta vikt att det är stabil personalgrupp som lär känna både de boende och deras anhöriga som tas naturligt emot att besöka och delta.
Att leda en köksgrupp för senildementa i början av min karriär har etsat sig i minnet, hur dofter mer än smaker väckte minnen och leenden hos de äldre, dagliga sysslor som sitter i ryggmärgen hos många. Tänk om de skulle få leva i sådan miljö varje dag i stället för institution.
Som anhörig, min pappa hade Alzheimers sjukdom, fick jag erfara hur villan i Finland där jag bodde som barn blev ett boende för sex senildementa äldre. Där bodde pappa med fantastisk personal som älskade sitt arbete och var också enormt duktiga att måna om min mamma. Så rätt tänk finns även i Finland sen tidigare och borde finnas även i Mariehamn. Vi vill väl ha en human demensvård där vi tillämpar grunderna i långvarig aktuell forskning.
Politiker tänk om, tänk rätt innan det är för sent!
ANNA NILSSON
VÅRDLÄRARE I ERGOTERAPI, SYNPEDAGOG
FD. CHEF FÖR SENIORTEAMET VID STOCKHOLMS SYNCENTRAL
