Den ”problematik” som tar sig uttryck i att en ledande tjänsteman inom staden känner sig manad att ”uppfostra” ett folkvalt fullmäktige om den rätta tonen för kritik av stadens tjänsteinnehavare är till viss del påminnande om de parlament utan reell makt som tillåts existera för att ge en icke-demokrati ett demokratiskt sken, exempelvis bland de många stater nu och i det förgångna med folkvalda som rådgivande organ men där den reella makten ligger hos ett envälde som ofta inrättar dessa parlament som sinekurer för trogna allierade med någon avvikande röst.

Så är inte heller den allmänna rösträtten i exempelvis England, (modern demokratis vagga?) speciellt antik utan av relativt sent datum, men stoltheten över ett suveränt parlament betonas ofta. Så illa är det ju inte här men vi talar här om ett demokratiskt lyxproblem där allmän rösträtt och valbarhet alltid kan ge individer och även grupper makt som både i sak och ton inte alltid kommer att anpassa sig till vad övriga anser sig vara passande; men eftersom alternativet är frånvaro av demokrati är det troligen något vi måste acceptera att leva med och då fenomenet med stor sannolikhet skulle vara mer påtagligt utan demokratiskt styre. Det vore också definitivt illa med en politisk kultur där avlönade experter, tjänsteinnehavare inte fick utsättas för kritik av de som de avlönade för att tjäna.

”Problemet” är inte något som medborgarna har någon orsak att försumma sin nattsömn för. Så länge de folkvaldas beteende är och ordval värt största problem har vi verkligen inte stora problem.

PETER ANDERSSON

Mer läsning

Kaj Jansson väcktes av Mariellas besättning mitt i natten

Åland United slog HPS i tempofylld tillställning

Nils-Erik Eklund: ”Jag var mycket imponerad av hur alla gjorde sitt yttersta”