SÖK
MENY
Problemet är inte hemskolarna
Efter trygghet är en god grundutbildning för barnen den största anledningen till varför svenska barnfamiljer väljer Åland som tillflyktsort från Sverige, oavsett om de väljer skola eller hemskola. I Sverige har skolan uppenbart havererat med sitt uppdrag trots allt större politisk styrning och tvång. När jag flyttade hit hade den åländska skolan ett rykte om att vara fantastisk jämfört med svensk skola: fokus på kärnämnen, nivåanpassad undervisning, relativ frihet från politisk styrning, utrymme för lärare att ägna sig åt just lärande, små klasser, ordning och reda och hemlagad skolmat! Men de snart tio år jag bott här har det blivit en allt större försämring, delvis på grund av samma sjukdom som i Sverige: ökad politisk styrning och byråkratisering. Det mest chockerande är att svenska skolan verkar vara största inspirationskällan till underlag och system för åländsk skola, i alla fall om man faktiskt läser den åländska läroplanen som innehåller mängder påhittade ord och flummeri som bara går att finna i svenska läroplanen, inte i svenska ordboken. Underligt i ett svenskspråkigt landskap. Den åländska läroplanen är grunden till alla barns utbildning oavsett skolundervisning eller hemundervisning och ändå är den skriven av byråkrater för byråkrater, inte för lärare eller föräldrar.
Trots det når majoriteten elever målen genom hemundervisning och även tillsynsenheten har tidigare kommunicerat tydligt att majoriteten hemskolande föräldrar och elever ”sköter allt utmärkt”. Det finns dessutom lagstiftning på plats som tydligt klargör konsekvenserna för vad som sker om lagen inte följs. I skolan är det också en majoritet barn som når målen i läroplanen men med en allt större andel skolbarn som inte når målen, sjunkande skolresultat och motivation, lärare som kritiserar den byråkratiska styrningen osv. Med andra ord: vår åländsk skola har problem men största problemet är inte en liten grupp problematiska hemskolare som är en minoritet av minoriteten.
Den politiska viljan att försvåra hemskolning trots att majoriteten hemskolare lever helt friktionsfritt på Åland i ett system som de tycker fungerar avslöjar en djupare problematik med samhället: att politiker jämt i vad som känns som panik vill ta kontroll och makt över massan för att komma åt få problematiska individer. Det gäller inte bara hemskolningen utan andra områden i samhället också. Det känns inte alls som det fria, familjeorienterade och funktionella Åland jag och andra flyttade till för flera år sedan. Det leder till ett mindre attraktivt samhälle för inflyttning och ett sämre liv för alla skötsamma skattebetalande föräldrar som inte orsakat någon skada och bara lever sina liv här, oavsett om de nyttjar rätten till skola eller hemskola. De flesta ålänningar har sina barn i skolan och bryr sig inte om hemskolning eller saknar kunskap om det vilket är förståeligt om man ändå inte är i den ”världen”, men jag tycker det är viktigt att belysa principen om individuell frihet som ofta saknas helt i dessa debatter. Det är också något som i alla fall brukade verka annorlunda med Åland jämfört med Sverige: friheten.
VICTORIA JOHANSSON
