Res en staty över Björkman
Bästa chefredaktören!
Ert intressanta uppslag om statyer i Mariehamn i dagens (25.1) tidning får mig att fatta pennan i ett ärende som jag länge gått och tänkt på. Nämligen: Vore det inte på sin plats med en staty på en synlig plats i Mariehamn av ålands första lantråd, Carl Björkman? Han var en rakryggad och synnerligen handlingskraftig person, som man utan större överdrift kan säga har lagt grunden för den praktiska utformningen av Ålands självstyrelse. Dessutom var han i ett tidigt skede – före Julius Sundblom – aktivt med som en av förgrundsgestalterna när ålänningarna redan 1917-18 uppvaktade Sveriges kung och regering i syfte att utverka en återförening för Åland med Sverige.
Sedan också Julius Sundblom småningom tog upp kampen för återföreningen, kämpade dessa två märkesmän länge sida vid sida, men när det gällde personliga uppvaktningar på svensk mark var det Carl Björkman och inte Sundblom som ställde upp. Björkman riskerade därmed sin ställning som ämbetsman i Mariehamn och miste som känt också både sin tjänst och sitt medborgerliga förtroende i samband med en rättegång gällande verksamheten som strävade till separering från Finland. Därmed offrade han sig personligen mera än kanske någon annan för det åländska samhällets bästa, låt vara att han ursprungligen var hemma från en finlandssvensk familj på fastlandet.
När sedan återföreningsplanerna definitivt gått om intet tog Björkman som Ålands första lantråd med all kraft tag i utvecklandet av självstyrelsen, som på kort tid skulle utvecklas från ett nolläge till ett fungerande samhällsskick. För att riktigt förstå Carl Björkmans insatser rekommenderas läsning av bland annat Martin Isakssons bok: Carl Björkman, Ålands första lantråd.
Tyvärr var både Björkman och Sundblom båda så starka personligheter och samtidigt så olika till sin läggning, att de inte i längden kunde dra jämnt. Sundblom kunde därvid utnyttja sin ställning som talman (och som skicklig agitator) till att få Björkman avsatt. Den slutliga spiken i kistan blev Björkmans åsikt och strävan till att ålänningarna skulle ta på sig en del av ansvaret för öarnas försvar inför andra världskriget i stället för att Åland skulle besättas med finska trupper, såsom sedan skedde.
Alltså: Mitt förslag är att minnet av Carl Björkmans insatser skall dras fram ur glömskan i offentligheten. Det är tid också för dem som årligen hyllar Julius Sundblom att se längre än till de två antagonisternas tuppfäktning och ta fasta på deras samarbete under svåra och avgörande tider då grunden för dagens välstånd lades på Åland. I rättvisans namn kunde Björkman gärna stå staty bredvid Sundblom!
Jan Snellman,
Geta